I regeringsprogrammet för Orpos regering fastställdes att kriterierna för att förvärva finskt medborgarskap skärps. Denna anteckning började genomföras genom revidering av medborgarskapslagen i tre faser. I den första fasen förlängdes boendetiden som krävdes för att få medborgarskap från fem till åtta år. I vissa fall kan boendetiden fortfarande vara fem år: till exempel om personen kan bevisa att hen kan finska eller svenska på en tillfredsställande nivå. Ändringarna trädde i kraft på hösten i fjol utan en övergångsperiod.
Riksdagen godkände den andra fasens ändringar i oktober. I de nya ändringarna skärps bland annat försörjningsvillkoren för den som ansöker om medborgarskap så att den sökande inte under de två senaste åren får ha lyft arbetslöshetsförmån eller utkomststöd under mer än tre månader från det att ansökan lämnades in. Ändringarna träder i kraft 17.12.2025 utan övergångsperiod. Ansökningar som lämnats in före detta datum behandlas i enlighet med den gamla medborgarskapslagen.
Gemensamt för dessa ändringar är att det inte finns någon övergångsperiod för ändringar i någondera fasen. När så betydande skärpningar görs i villkoren för förvärv av medborgarskap, bör de som överväger att ansöka om medborgarskap ha möjlighet att anpassa sin egen verksamhet så att de kan uppfylla de nya strängare villkoren för förvärv av medborgarskap. En rimlig minsta övergångsperiod för dessa ändringar är två år, eftersom man i de försörjningsvillkor som träder i kraft granskar huruvida personen har varit tvungen att ty sig till arbetslöshetsförmån eller utkomststöd under de två senaste åren.
Följande fiktiva men realistiska exempel åskådliggör problemen med ändringarna som träder i kraft. Personen i exemplet, Anna, har vistats i Finland i fyra år och avlagt magisterexamen samt studerat finska, som hon behärskar på minst nöjaktig nivå. Anna har hela tiden arbetat för att kunna försörja sig och betala höga läsårsavgifter. Hon utexaminerades förra våren och övervägde att inleda doktorsstudier, eftersom hon skulle ha kunnat få finansiering för doktorsavhandlingen. Anna fick dock ett arbetserbjudande från en växande startup-firma och tog emot erbjudandet, eftersom hon var ivrig att omsätta sin kompetens i praktiken.
Anna hann dock arbeta i företaget bara till början av hösten innan det fördes samarbetsförhandlingar i företaget och Anna sades upp. Anna blev arbetslös och lyfte arbetslöshetsförmån när hon sökte jobb. Anna hade drömt om att ansöka om finskt medborgarskap nästa höst, när hon bott i Finland i fem år. Nu råder en djup osäkerhet om hennes dröm, eftersom hon kan bli tvungen att lyfta arbetslöshetsförmån i mer än tre månader. Eftersom de lagändringar som godkändes på hösten träder i kraft redan i december hade Anna inte möjlighet att fatta olika beslut i tillräckligt god tid, såsom att välja att inleda doktorsstudier i stället för att ta emot arbetserbjudandet. Anna har inte heller bott i Finland tillräckligt länge, så hon kan inte ansöka om medborgarskap i höst när ansökningarna ännu tolkas enligt den gamla lagen.
Man kan fråga sig om det är någon som helst mening med den nya lagen och att den träder i kraft utan övergångstid, när en person som Anna i exemplet, som uppvisat flit och motivation, kan bli utan medborgarskap? Knappast. Och det tjänar knappast heller Finlands intresse. I Orpos regerings invandringspolitik betonas motstridigheten i huruvida man vill ha fler experter till Finland eller stänga gränserna. Och kan dessa experter i stället för (enbart) billig arbetskraft ses som värdefulla individer och nya finländare som vill bygga sin framtid och vårt samhälle utan onödiga hinder för förvärvande medborgarskap? Den tredje fasen av skärpningarna i medborgarskapslagen som gäller medborgarskapsprovet kommer att läggas fram i riksdagen som ett lagförslag ännu under höstens sessionsperiod. Kommer den månne att ha en övergångsperiod?
