Förra veckan fick min kollega Fatu och jag möjligheten att delta i evenemanget 48 Hours for Democracy som ordnades i Bryssel av European Movement International. Syftet med den två dagar långa intensiva sessionen var att samlas för att komma med nya idéer för att utveckla den europeiska demokratin och EU. Konceptet för evenemanget hade baserats nästan helt på samarbete och idékläckning, så det utlovades verkligen inga stela föreläsningar eller dystra seminarier.
Vi deltagare hade delats in i grupper på förhand, och varje grupp gavs en uppgift som baserade sig på ett enda ord. Min grupp fick ordet movement, medan Fatus grupp gavs ordet inspire. De andra grupperna fick orden learn, teach, support, dream, act, share, play och fight. Vår uppgift var att först samlas för att i grupp diskutera vilka fenomen eller idéer ordet fick oss att tänka på. I min grupp fanns det förutom mig människor från sex andra europeiska länder, vilket fick mig att känna mig ganska nervös på förhand.
Som tur märkte jag nästan genast att jag spänt mig i onödan. Vår grupp började ivrigt diskutera vitt och brett om idéers, tankars och människors rörlighet, och vidare om att stärka den europeiska identiteten och ändra attitydklimatet. Flera gånger under vår diskussion förundrade jag mig över hur likadana tankar till exempel spanjorerna, grekerna eller italienarna kunde ha om europeiskhet som vi har här i norr. Vi representerade olika folk och nationalstater med olika bakgrunder, men vi hade alla en gemensam önskan att föra Europa framåt och utveckla Europeiska unionen till det bättre så att medborgarna får fler verkliga möjligheter att delta och påverka.
Varken arrangörerna eller deltagarna skulle inte ha varit nöjda med ett evenemang som bara gick ut på trevlig diskussion, så förutom diskussionen var det också meningen att vi skulle åstadkomma konkreta förslag för att utveckla vårt tema inom EU. Vi fick också gå runt i de andra grupperna för att höra deras idéer och utveckla dem vidare. Alla elva grupper kom med fina sätt att föra EU närmare medborgarna, förbättra nationalstaternas gränsöverskridande samarbete, skapa en europeisk känsla av gemenskap och så vidare.
Under evenemangets andra dag fortsatte vi att finslipa våra idéer för att göra dem mer konkreta, och vi förberedde också ett cirka sju minuter långt pitch som vi skulle presentera för de andra grupperna. De bästa idéerna belönades med priser. Enligt juryns bedömning var de bästa idéerna projektet Power to Women, som siktade på att öka kvinnornas deltagande i beslutsfattandet, samt ett projekt vars syfte var att grunda demokratifestivaler runt om i Europa. Bakom den sistnämnda idén låg Almedalsveckan i Sverige och Finlandsarenan. I flera europeiska länder kan man inte ens tänka sig att politiken skulle sprida ut sig bland folket och att medborgarorganisationer kunde delta i debatten under ett gemensamt offentligt evenemang.
I skrivande stund sitter jag på Bryssel-Zaventems flygplats och funderar på vad jag egentligen fick ut av evenemanget. Förutom alla de intressanta idéerna och inspirerande mötena fick Fatu och jag många genomförbara idéer för vårt övriga arbete inom FSF, från kommunikationskampanjer till annat. Det viktigaste jag själv fick ut av evenemanget var ändå att jag under ett par dagar fick koncentrera mig på den stora helheten och den europeiska referensramen. Alltså hur vi alla på eget håll kan påverka hur EU kunde fungera bättre än nu och att vi EU-medborgare skulle känna att unionen tillhör oss. Studentrörelsen behövs också som en aktiv part i utvecklingen av Europa och EU, eftersom de beslut som nu fattas om EU:s framtid kommer att ha en direkt inverkan på högskolestuderande och unga vuxna som utexamineras, som har hela sin framtid framför sig.
Ännu följande vecka återgår mina tankar till #48hdemocracy:s första kväll och vår färd till hotellet. På hemvägen passerade vi en hemlös familj som jag knappast kommer att glömma i första taget. Jag har sett mycket hemlöshet och elände på mina resor, men det här fallet fick mig att stanna upp alldeles särskilt. Mellan de två vuxna låg nämligen ett litet barn på gatan och sov i en sovsäck. Den tomma barnvagnen lutade mot väggen bredvid den sovande familjen, och där sov trepersonersfamiljen med endast ett par pappbitar och sina sovsäckar som skydd. Fattigdomen och ojämlikheten har en stark närvaro också i EU:s huvudstad Bryssel.
Vi kan inte blunda för fattigdomen som också är utspridd över EU. Vi är skyldiga att utveckla unionen i en riktning där alla har möjlighet till ett tryggt och gott liv. Europa och EU är verkligen inte färdiga. Därför behövs tillfällen att dela erfarenheter, lära oss från varandra och samarbeta.
Eero Manninen
FSF:s generalsekreterare
