Under vårens halvtidsöverläggning drog Orpos regering plötsligt upp riktlinjer för de öppna högskolornas examensrätt. På rak arm kan förändringen låta liten och oskyldig, till och med som något som skulle främja högskoleutbildningens tillgänglighet. Så är ändå inte fallet. Om ändringen genomförs skulle den förändra det finländska högskolesystemet på ett grundläggande sätt och göra avgiftsbelagda examina till en del av det. Dessutom är de öppna högskolornas examensrätt förknippad med många andra utmaningar som inte är helt enkla att lösa.
Om examensrätten förverkligas skapar den en avgiftsbelagd genväg förbi den noggrant slipade antagning av studerande som grundar sig på framgång i studierna och urvalsprovet. Reformen skulle alltså gynna de mest välbärgade individerna som då alltid har tillgång till en avgiftsbelagd genväg. Å andra sidan lönar det sig att notera att studieframgång korrelerar med den socioekonomiska bakgrunden och att utbildningen i Finland är starkt nedärvd redan nu. Sannolikt skulle alltså de unga som kämpar upp sig från en låg socioekonomisk ställning oftast tvingas bekosta en avgiftsbelagd examen, och de välbärgade barnen till högskoleutbildade föräldrar skulle fortsättningsvis klara sig väl i antagningen till den avgiftsfria sidan. Med andra ord skulle reformen erbjuda fler alternativ för de rikaste, medan de sämre lottade oftare skulle hamna i trubbel.
Man ska komma ihåg att öppna universitetet inte är en separat utbildningsanordnare, utan en del av universitetet. I praktiken skulle de som avlägger en avgiftsbelagd examen i öppna universitetet alltså delta i exakt samma kurser tillsammans som de som studerar på den avgiftsfria sidan. Studerandena på öppna sidan är dock inte medlemmar i det universitetssamfund som avses i universitetslagen, och är således inte representerade i universitetets beslutande organ. Det skulle alltså uppstå ett slags kastsystem mellan studerande som avlägger samma studier: vissa är betalande kunder, andra är medlemmar i universitetssamfundet.
I högskolornas antagning av studerande har man under de senaste åren alltmer övergått till att gynna förstagångssökande. Det är alltså svårare för dem som redan en gång har tagit emot en plats vid en högskola att bli valda. Skulle examina på öppna sidan ge möjlighet att kringgå kvoterna för förstagångssökande och studera till examen utan att förlora sin status som förstagångssökande, eller skulle man förlora denna status genom att studera på öppna universitetet? Numera studerar många unga som blivit utan studieplats på öppna sidan under sitt mellanår eller försöker komma in till studierna längs öppna universitetsleden. Utmaningen är alltså verklig.
Studerande vid öppna universitetet har för närvarande inte rätt till studiestöd. Examensinriktade studier på heltid påverkar också andra sociala förmåner, såsom arbetslöshetsförmåner och grundläggande utkomststöd. I samband med reformen borde man alltså noggrant definiera vilka sociala förmåner öppna universitetets studerande har rätt till. Det skulle inte vara fråga om en lätt eller enkel uppgift, utan det skulle kräva granskning av flera laghelheter. Ingen kan säga hur dyrt öppna universitetets examensrätt skulle bli i fråga om sociala förmåner och hur många oskäliga och besvärliga utkomstsituationer det skulle medföra för individer.
Öppna universitetets examensrätt kan alltså låta som en enkel och trevlig idé, men det är det verkligen inte. Regeringen har satt som mål att höja den unga åldersklassens utbildningsnivå, och det bästa sättet att uppnå detta mål skulle vara att öka det nuvarande högskolesystemets utbildningskapacitet på ett hållbart sätt med tillräcklig tilläggsfinansiering. Att ge öppna universitetet examensrätt skulle däremot leda till en komplicerad soppa vars följder vore uteslutande skadliga för den finländska högskoleutbildningen och nästan omöjliga att återkalla. Den avgiftsfria utbildningen kan bara skrotas en gång.
