Riksdagen har förra veckan behandlat regeringens proposition om ändring av universitetslagen och yrkeshögskolelagen. Kärnan i förslaget är att högskolorna i fortsättningen åläggs att ta ut en läsårsavgift som täcker kostnaderna för internationella studerande från länder utanför EU- och EES-området. Man har tagit modell från andra nordiska länder, såsom Sverige, där motsvarande lagstiftning har haft oönskade konsekvenser. (se bloggtexten)
Den mest dramatiska konsekvensen av lagreformen berör högskolornas stipendiesystem. När lagen träder i kraft försvinner grunden för högskolornas nuvarande stipendiesystem, och stipendierna kommer att minska. Synd bara att de bästa sökandena ofta väljer sitt studieland uttryckligen utifrån stipendiesystemet. Många som blivit utan stipendium tar inte emot den erbjudna studieplatsen i Finland.
Arbetsgruppen som bereder lagändringen diskuterar nu incitamenten för internationella studerande att komma till och stanna i Finland. Hittills har det endast funnits pengar för att göra en utredning, inte för att vidta åtgärder. Ett av förslagen har varit ett nationellt stipendiesystem, som dock saknar finansiering. Detta skulle minska universitetens autonomi i upprätthållandet av sina stipendiesystem och försvaga Finlands stipendieutbud som helhet.
Finland, vid sidan av andra EU-länder, är i stort behov av internationella experter. Både Finlands befolkningsstruktur och den rådande bristen på experter ropar efter internationell kompetens och en ökning av antalet sysselsatta förlitar sig helt på invandring. Inom högskoleutbildningen och vetenskapen är internationalitet ett värde i sig. Genom sina åtgärder försvagar regeringen dock högskolornas förutsättningar att locka internationella studerande. Samtidigt har Migri höjt uppehållstillståndens försörjningsgränser. Internationella studerande som flyttar till Finland har inte rätt till studielån eller social trygghet.
Vi befinner oss i en situation där den nya lagen är tänkt att träda i kraft 2026, och när den gör det så förstör den logiken i de nuvarande stipendiesystemen. Om ett tillräckligt omfattande stipendiesystem inte kan upprättas innan kravet på full täckning träder i kraft finns det risk för att antalet internationella studerande minskar. Beslutsfattarna borde därför skynda på med att hitta finansiering för det nya systemet. Den kunde också genomföras med respekt för autonomin genom att rikta finansieringen direkt till högskolorna.
