Utvecklingssamarbetet har lyckats minska det mänskliga lidandet. Med hjälp av samarbetet har man förebyggt barnäktenskap, minskat hungersnöden och förbättrat särskilt utsatta personers möjlighet att delta i samhället. Jag påstår att utvecklingssamarbetets inverkan på världen trots alla dess problem är nettopositiv. Trots detta borde utvecklingssamarbetet kraftigare sträva efter att göra sig överflödigt.
Som barn lärde jag mig av Näsdagens TV-sändning och UNICEF-rundans undervisningsprogram att barnen i fattiga länder behöver vår hjälp. När jag växte upp började jag allt bättre förstå att den globala ojämlikheten inte har uppstått av en slump, utan har sitt ursprung i kolonialismens långa historia. I dag anser jag att utvecklingssamarbetet är ett underpresterande försök att gottgöra för både den historiska orättvisan och dagens exploatering.
Problemet med utvecklingssamarbetet är att det stöder sig på moderniseringsteorin, enligt vilken alla länder kan genomgå samma ekonomiska och sociala utveckling som de gamla industriländerna. Den globala nordens ekonomiska utveckling har emellertid grundat sig på exploatering av den globala södern under hela det nuvarande världssystemets existens. Från den globala södern ”läcker” det i dag 10 biljoner dollar årligen i arbetskraft och resurser till den globala norden. Utvecklingssamarbetet kan gottgöra för endast en tredjedel av detta ojämlika utbyte. (Hickel m.fl., 2022)
Utgångspunkten för utvecklingssamarbetet är kolonialistisk. Ännu i dag är det ett sätt att sprida den globala nordens värderingar, religion och ideologi till den globala södern. Lyckligtvis har många aktörer inom branschen vidtagit konkreta åtgärder för att dekolonisera sitt arbete. Projekten ägs allt oftare av det lokala samhället och även arbetstagarna anställs i första hand i mållandet. Den interna dekoloniseringen av arbetet eliminerar dock inte maktobalansen mellan biståndsgivaren och biståndsmottagaren. Dessutom betraktar utvecklingssamarbetet “utveckling” som ett egenvärde och “den västerländska liberala demokratin” som dess mål, och identifierar därför inte möjligheten att organisera sig på andra sätt, som lika väl, om inte till och med bättre, skulle kunna främja till exempel jämlikhetsidealet.
Nedskärningarna i utvecklingssamarbetet, som Venla Lehtinen skrev om i sin blogg ”Studentrörelsen för global solidaritet” (FSF:s blogg, 20.8.2025) utgör ett allvarligt hot mot människorna i de länder som tar emot hjälp. Till exempel i Eswatini och Lesotho hotar de svindlande siffror som uppnåtts i diagnostiseringen och medicineringen av HIV att gå till spillo till följd av nedläggningen av USAID (Cohen, 2025). När utvecklingssamarbetet fungerar som något slags plåster för ett orättvist system kan man inte lösa problemet genom att skära ner finansieringen.
Utvecklingssamarbete borde således tydligare och kraftigare kräva en global förändring på systemnivå. Det första steget kunde vara skuldrättvisa, dvs. avskrivning av skulder för överskuldsatta länder i den globala södern. I ett dekoloniserat internationellt system skulle utvecklingssamarbetet förhoppningsvis till slut bli överflödigt.
Veera Saarenheimo
KENKKU
Källor:
Cohen, J. (2025) Left behind. Science, Vol 389, Issue 6755. doi: 10.1126/science.z86u3ua.
Hickel, J., Dorninger, C., Wieland, H., & Suwandi, I. (2022). Imperialist
appropriation in the world economy: Drain from the global South through
unequal exchange, 1990–2015. Global Environmental Change, 73, 102467. https:
//doi.org/10.1016/j.gloenvcha.2022.102467
