BERGSRÅDETS GENERATIONS RÄTTVISA

FSF har lyft fram rättvisa mellan generationerna som diskussionsämne. De yngre generationerna har börjat fundera på vårt pensionssystems hållbarhet, eftersom prognoserna visar att tillväxten kommer att vara långsammare under de kommande årtiondena än den tidigare utvecklingen. Tack vare den ekonomiska tillväxten efter kriget har varje generation varit mer förmögen än föregående generation, men trots att tillväxten sakta kommit igång är vår samhällsekonomi fortfarande inte ens på samma nivå som år 2008.

Ökningen i levnadsstandarden under de gångna årtiondena har även lett till längre studietider, högre utbildningsnivå och längre förväntad livslängd. Finlands befolkning åldras fortfarande, och behovet av social- och hälsovårdstjänster, liksom kostnaderna för dessa tjänster, ökar i hisnande takt.

Den nordiska modellen för välfärdssamhället jämnar ut inkomstskillnader mellan olika livsfaser. I detta system utgör personer i arbetsför ålder nettobetalare som betalar mer skatt och socialförsäkringsavgifter än de får tillbaka i form av förmåner.  Det finländska systemet stöder barn och unga ovanligt mycket jämfört med andra länder.

Arbetspensionssystemet som grundades 1962 är det viktigaste intergenerationella inkomstfördelningssystemet. Det finländska arbetspensionssystemet är ett blandsystem som är inkomstrelaterat, förmånsbaserat och delvis fonderat samt ovanligt omfattande. ArPL-avgifterna har höjts stegvis under de senaste 50 åren. Ofonderade pensioner har hela tiden betalats ut till de äldre åldersklasserna, och motiveringarna till detta har varit att pensionen är en kompensation för deras uppoffringar under krigsåren och att man försöker hindra fattigdom bland pensionärer.  Tack vare den fördelaktiga åldersstrukturen har man samtidigt lyckats samla in ett överskott, och tillgångar som arbetspensionsbolagen fonderat överstiger numera 190 miljarder euro. De pensioner som betalas ut idag är redan större än de ArPL-avgifter som pensionsbolagen tar in.

På basis av vårt ArPL-system betalade de äldre åldersklasserna mindre avgifter och gick i pension tidigare, medan de yngre lever längre. Vårt pensionssystem är alltså mer fördelaktigt för de äldre åldersklasserna på basis av avkastningen i förhållande till pensionsavgifterna. Resultatet är dock inte nödvändigtvis orättvist, eftersom de yngre åldersklassernas realinkomster är större, deras hälsa är bättre och deras livslopp är längre.

I skrivande stund har det i offentligheten uttryckts oro över de ungas pensioner. Bengt Holmström, vår nobelpristagare i ekonomi, är rädd att pensionerna inte kommer att räcka till för de kommande generationerna. Pensionsbolagens ledning är mer optimistisk och dämpar oron.

Det viktigaste för vårt pensionssystems hållbarhet lär ändå vara hur Finlands åldersstruktur utvecklas i fortsättningen, hurdan ekonomisk tillväxt vi lyckas åstadkomma, och hur vi kan anpassa oss till den ofrånkomliga digitala omvälvningen med robotisering och artificiell intelligens. I pressen från den internationella konkurrensen är det inte hälsosamt för oss att höja eller ens bevara vår nuvarande höga totalskattegrad och avgifternas höga nivå. Annars kommer alltför många utbildade unga att lämna landet och vår samhällsekonomis hållbarhet börjar knaka ännu värre.

För att vi ska kunna trygga de kommande generationernas pensioner är det väsentligt att vår samhällsekonomi hela tiden växer och förnyas. Denna tillväxt bör dock åstadkommas på ett hållbart sätt som utnyttjar Finlands styrkor och till exempel tar hand om miljön.

Vår befolkning åldras så snabbt att jag inte tror att Finland kommer att uppnå en tillräcklig tillväxt utan framgångsrik arbetsbaserad invandring. Det krävs också strukturella reformer i den offentliga ekonomin. För sin egen skull borde ungdomarna kräva ett effektivt social- och hälsovårdssystem, och det snabbt.  Vår samhällsekonomi kommer inte heller att växa om inte våra företag klarar av att förnya sig kraftigt och om de inte ser Finland som ett lockande område att utveckla och utöka sin affärsverksamhet.

Jag är optimist: vi kan åstadkomma ett uppsving i Finland, ekonomisk tillväxt, förnyande företag och tillräckliga pensioner även för våra barnbarn.

Jorma Eloranta

Skribenten är diplomingenjör och bergsråd från Helsingfors som arbetade som FSF:s generalsekreterare 1976 och 1978. År 1977 var han tjänstledig då han fullgjorde sin värnplikt. Idag är han kapten i reserven och fungerar som styrelseordförande för flera olika börsbolag.

  Tilaa SYL Blogi RSS-syötteenä >