Studerande som fredsbyggare

Det säga att när du är ung är allt möjligt. Även om en inte förverkliga riktigt allt under sin livstid så är allt möjligt då en är ung och inget slagits fast än. Utom om det har det. Särskilt på konfliktområden finns det många unga för vilka framtiden sett förutbestämd ut i form av en ond spiral av bristande utbildning, arbetslöshet och fattigdom. Unga som växer upp på konfliktområden har ändå en avgörande roll i fredsprocessen. FN:s resolution Unga, fred och säkerhet identifierar unga som centrala för att främja fred. Det är inte möjligt att uppnå bestående fred utan att unga förbinder sig till det.

Jag deltog 23.1 i ett seminarium om konflikten i Syrien, arrangerat av finska biståndsorganisationer. Evenemanget strävade inte efter fredsavtal, utan att identifiera sätt att stöda hur det syriska civilsamhället och gräsrotsaktiva kunde inkluderas i stabiliseringen av området. I samband med seminariet publicerades ett gemensamt ställningstagande av organisationerna och det undertecknade även FSF. Då jag lyssnade till dem som talade under seminariet snurrade det en massa tankar i huvudet om vad finska studerande kunde erbjuda en sådan process. Vad är det vi kan bäst?

Ett av de intryck som kopplas till studentrörelsen i Finland är klichén om en så kallad ”nej”-rörelse: en grupp av ickekonstruktiva nejsägare som direkt skjuter ner alla reformer som föreslås utan att alls vilja diskutera saken. Den här uppfattningen går hand i hand med villfarelsen att studerande är lata hedonister som bara kräver mer och mer pengar för att trygga sina resor och shopping.

Ibland har jag slitit mig i håret när det känns att folk omkring mig bara talar illa om studerande och studentrörelsen och beskyller oss för att stå still och desperat hålla fast i befintliga förmåner. Det är frustrerande, eftersom jag anser att den bilden är helt ogrundad. Var femte studerande har kontinuerligt svårt att försörja sig. Samtidigt lägger många studerande den fritid de har vid sidan av studier och jobb på föreningsarbete för att jobba för frågor som är viktiga för studerande.  Jag dristar påstå att det bland studerande och inom studentrörelsen finns ovanligt många personer som på riktigt är bekymrade över människor och vårt samhälle. Studerande är en grupp som är lätt att väcka entusiasm hos, som har en genuin vilja att göra världen bättre, om de bara får chans att göra det.

Den finska studentrörelsen är en viktig förespråkare för tillgänglig, jämlik och högklassig utbildning samt en föregångare för att fredligt påverka. Förra veckan under FSF:s inledande seminarium diskuterade vi på vilka sätt studentkårernas utbildnings- och socialpolitiska samt internationella kunskap kunde utnyttjas i studentrörelsens framtida biståndsarbete. Deltagarna bidrog med verkligt fina tankar kring hur god förvaltning, demokrati och samhörighet kunde utvecklas även i utmanande förhållanden. Studentkårerna har en massa kunskap inom de här områdena och det skulle vara fint att främja att de förverkligades även utanför Finland. Det som diskuterades under seminariet behövs verkligen, eftersom FSF i år kommer att omstrukturera hela sitt utvecklingssamarbetetill följd av de nedskärningar i anslagen för utvecklingssamarbete som regeringen genomfört. Vi måste ta oss en allvarlig funderare på vilka sätt just vi studerande kunde främja axlande av det globala ansvaret. I år planerar vi nya projekt, söker nya samarbetsparter och försäkrar oss om att studerande även framöver kommer att ha möjlighet att växa till aktivt, kritiskt och upplyst medborgskap med hjälp av utvecklingssamarbete.

Snacket om att studerande inte skulle föra med sig något bra för samhället är struntprat. De yngre generationerna har ett stort ansvar att vara motorer för hållbar utveckling och fred såväl i Finland som utomlands. Vi kan inte lösa globala problem om inte engagerar sig. Att aktivt arbeta med utvecklingssamarbete och fredsarbete är en enorm möjlighet för studentrörelsen i Finland. Utöver att vi i Finland har en historia som bevisar att det är möjligt att bygga världens bästa land inom hundra år efter ett destruktivt inbördeskrig. Vi får inte neka andra länder möjligheten till att skapa sig en liknande framtida historia.

Veera Alahuhta

  Tilaa SYL Blogi RSS-syötteenä >