Unga! Vi är värda en bättre generationspolitik!

Den offentliga debatten är märkligt inkonsekvent i hur de yngre generationerna omtalas. Å ena sidan betros de yngre generationerna med ansvaret för hela den finländska välfärdsstatens framtid. Vi ska se till att välfärdsstaten fungerar även med allt färre personer i arbetsför ålder. Genom våra lysande innovationer ska vi lösa utmaningar i vårt samhälle, från robotisering till klimatförändringen.

Å andra sidan har vi inte lyckats så bra, om vi får tro nyheterna. Nästan varje vecka får vi läsa om hur unga inte studerar i rätt bransch, inte utexamineras i tid, inte är intresserade av arbetslivet, inte skaffar tillräckligt många barn och marginaliseras till enstöringar som spelar dataspel i mörka rum. De här motstridiga förväntningarna och kraven togs nyligen upp på ett förtjänstfullt sätt av Tuija Siltamäki i hens kolumn på Yles webbplats.

Unga skuldbeläggs även för att deras önskningar och behov inte syns i det politiska beslutsfattandet. Efter varje val ondgör sig folk över ungas låga valdeltagande och en gång om året får vi läsa i nyheterna hur unga inte deltar i partipolitiken. När det i medierna skrivs om ungas samhällsaktivitet kallas den ofta nedvärderande för ”nätaktivism” och att unga är överkänsliga för och känner sig kränkta över allt.

 

Varför gör unga inte sin röst hörd?

Finländska ungdomar hör till de bästa i världen i samhällskunskaper så det är inte fråga om att vi vet för litet om politik. Unga har aktivt deltagit i kampanjer för såväl den könsneutrala äktenskapslagen som avgiftsfri utbildning på andra stadiet. Unga gör också allt mer volontärarbete.

Trots det har ungas tro på det nuvarande politiska systemet och dess resultat vacklat. Är det vårt fel? Jag kan exempelvis inte låta bli att tänka hur den långa ekonomiska krisen har påverkat min generations uppväxt och utveckling. Krisen har påverkat på sätt som vi sannolikt inte ens är medvetna om.

Jag och mina jämnåriga är nu 24 år gamla. Vi har byggt vår självbild och framtidsdrömmar i en ekonomiskt osäker tid. Det här är inte helt ovanligt, men det som gör situationen speciell är att för första gången har inkomstutvecklingen för unga gått tillbaka jämfört med deras föräldrar. Allt det här sker i en tid då samhällspåverkarnas huvudbudskap har varit att ”i dag går det dåligt och även i morgon kommer det att gå dåligt”. Hur påverkar det oss? När vi lägger till brytningsskedet i arbetslivet, fragmentering av arbetet och dess spridning till alla livsområden, så blir det en enda röra. När osäkerheten ökar, och speciellt om den underblåses, är vi inte längre bekymrade över situationen i samhället utan hur vi själv orkar och klarar oss.

All den här osäkerheten avspeglas redan i ungas värderingar. Därför är det svårt att tro på att få vår röst hörd i det politiska beslutsfattandet. Oron är delvis befogad. I Finland har vi numera fler över 65-åriga än under 35-åriga väljare – och det märks.  Exempelvis i riksdagen har vi en riksdagsledamot som är född på 1990-talet, medan det finns 15 riksdagsledamöter som är födda på 1940-talet. I vårt samhälle sitter de äldre generationerna på makten både i beslutsfattande organ och inom partierna.

Temat rättvisa mellan generationerna tas upp i den offentliga debatten framför allt när politiker motiverar sparåtgärder med att vi inte får lämna statens skulder för kommande generationer att betala. Det mest bisarra är att statsfinanser balanseras genom att ta av de yngre generationernas pengar här och nu. Ungas anställningsvillkor försämras, studerandes sociala trygghet skärs ner och rekordhöga privata skulder ökar. Det blir både pensions-, kompetens- och miljöskulder.

Vem klarar av att själv bära en allt större del av det här om alternativet allt oftare är att samhället kollektivt inte kan göra det?

 

Hur driver vi en rättvisare generationspolitik?

Det är framförallt viktigt att diskutera rättvisa mellan generationerna ur ett bredare perspektiv. Vi måste systematiskt börja utvärdera hur politiska beslut påverkar olika generationer. Vi måste sluta nedvärdera unga i medier och stöda de sätt som får unga att delta i det gemensamma beslutsfattandet. Som samhälle måste vi inse att det är bra framtidspolitik och en investering i framtiden att satsa på unga. Vi behöver en politik som säger STOPP till skrämseltaktiker och att underblåsa osäkerhet och istället säger ett ljudligt JA till att öka säkerhetskänslan och människors ökade kapacitet genom mjuka metoder.

Unga förtjänar bättre! Det är dags att diskutera rättvisa mellan generationerna. Under de kommande veckorna kommer vi på vår blogg och våra kanaler på sociala medier att diskutera pensioner, utbildning, klimatförändringen, brytningsskedet i arbetslivet och helhetsreformen av den sociala tryggheten med avseende på rättvisa mellan generationerna. Med andra ord: klicka ”följ” på FSF:s kanaler på sociala medier och delta i diskussionen med hashtaggarna #sukupolvipolitiikka och #generationspolitik. FSF offentliggör sin valplattform för riksdagsvalet på Finlandsarenan i juli. Valplattformen ger en översikt av studentrörelsens lösningar för en rättvisare generationspolitik.

 

Miika Tiainen,

Ordförande för FSF

  Tilaa SYL Blogi RSS-syötteenä >