EN FUNGERANDE GENERATIONSPOLITIK ÄR ETT LIVSVILLKOR PÅ ARBETSMARKNADEN

I början av augusti uttryckte nobelpristagaren Bengt Holmström sin oro över pensionssystemets hållbarhet och kallade de stora åldersklasserna för ”den själviska generationen”. Ilmarinens direktör Jaakko Kiander, riksförlikningsman Minna Helle och journalist Teemu Muhonen, en av författarna till verket Eläketurma, skyndade sig att kommentera den ansedde ekonomens yttrande.

Senare kom SDP:s ordförande Antti Rinne med förslaget att finländarna borde sätta igång med ett förlossningstalko. Rinnes uttalande tolkades allmänt som gammalmodigt och som ett förslag att förvandla kvinnan till en förlossningsmaskin. Mediekvarnen satte igång och de sociala medierna fattade eld med en gång.

Vad förenar dessa två teman? Förutom medieuppståndelsen ger båda en antydning om framtidens Finland, där en allt mindre grupp försörjer en allt större del av den övriga befolkningen. Den så kallade försörjningskvoten snedvrids av att de nya årskullarna som föds är mindre än förr, och samtidigt har den förväntade livslängden ökat. Till exempel förväntas välfärdsstatens social- och hälsovårdsutgifter öka. Ansvaret för att täcka dessa kostnader ligger främst på skattebetalarna.

Oron över de kommande generationernas betalningsbörda är alltså aktuell. Eftersom betalningsbördan ligger på den arbetsföra befolkningens axlar kvittar det inte hurdana arbetsvillkoren, -sporrarna och -möjligheterna är. Också Sipiläs regering har betonat att ekonomisk tillväxt och höjning av sysselsättningsgraden är denna regeringsperiods spetsprojekt.

Förutom politikerna har även arbetsmarknadsorganisationerna en betydande inverkan på arbetslivets spelregler. Arbetsmarknadsorganisationerna är organisationer som representerar arbetstagare och arbetsgivare. Arbetsgivarsidan, d.v.s. fackföreningsrörelsen, representeras av centralorganisationerna Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC, Tjänstemannacentralorganisationen STTK och Centralorganisationen för högutbildade i Finland Akava. Arbetsgivarna har för sin del organiserat sig under Finlands Näringsliv (EK) och Företagarna i Finland. Dessa organisationer förhandlar om arbetstagarnas förmåner och rättigheter, till exempel lönenivå och arbetstider.

Låt oss ta en närmare titt på de ovannämnda pensionerna och familjepolitiken. Förutom lönerna är arbetsmarknadsorganisationerna också intresserade av teman med en bredare koppling till arbetslivet. Hur kan man tjäna in pension, och tjänar man in pension genom allt arbete man utför? Hur kan man kombinera arbete och familjeliv?

För tillfället kan man tjäna in pension genom förvärvsarbete eller företagarverksamhet. Det nuvarande systemet är däremot dåligt på att förstå det gråa området där människor arbetar i gränsområdet mellan lönearbete och företagande som självsysselsatta eller någon annan slags korttidsanställda. Även de försiktigaste prognoserna betonar att arbetsformerna ofrånkomligen kommer att bli mångsidigare genom omvälvningarna i arbetslivet. Arbetsmarknadsorganisationerna måste också hänga med i denna förändring. Därför har till exempel Akava och Företagarna i Finland föreslagit en modell med kombinationsförsäkring. I den här modellen tjänar man in pension genom både förvärvs- och företagararbete, och man behöver inte göra ett definitivt val mellan dessa två alternativ.

Nativitetspolitiken, eller familjepolitiken om man vill använda en mindre ångestframkallande benämning, träffar smärtpunkten mellan det privata och det offentliga. Var och en har rätt att välja sin egen familjeform, men å andra sidan stöder staten familjebildning genom olika slags sporrar: familjeledigheter, barnbidrag och hemvårdsstöd. Till exempel genom hur man beviljar familjeledigheter kan man påverka hur snabbt föräldrarna återvänder till arbetet och om det är mamman eller båda föräldrarna som är hemma med barnet.

Ur jämlikhets- och sysselsättningsperspektiv berör familjepolitiken också arbetsmarknadsorganisationerna i hög grad. Till exempel i samband med budgetmanglingen i augusti vädjade arbetsmarknadsorganisationerna tillsammans till landets regering för en reform av familjeledighetssystemet. I framtiden kommer det att finnas allt mindre arbetskraft, så det är ännu mer kritiskt att arbetet är så meningsfullt som möjligt, och att det är lätt att kombinera arbete och familjeliv.

Arbetsmarknadsorganisationerna påverkar alltså hur det finländska arbetslivet ser ut nu och i framtiden. Beslut som fattas idag för ett hållbarare pensionssystem och ett jämlikare arbetsliv kan märkas av imorgon, eller först efter flera årtionden.

Ansvaret för dessa beslut ligger också hos arbetsmarknadsorganisationerna. Därför kan de inte heller förbigå diskussionen om generationskonsekvenserna – för dem är en fungerande generationspolitik rentav ett livsvillkor.

Henna Pursiainen
Ordförande för Akavas studerande

Nyaste publikationer

Se mer
SYL contact us SYL logo
Har du frågor? Kontakta oss!
Vi är experter på studentliv och står till din tjänst. Vi svarar gärna på alla aktuella frågor som gäller studerande och högre utbildning.