Global fostran sker inte enbart genom utbildningspolitiska dokument. Jag har haft förmånen att under två år vara verksam i Finlands studentkårers förbunds (FSF) delegation för utvecklingssamarbete, KENKKU. Under dessa år har jag lärt mig att världsmedborgarskap och globalt ansvar inte bara är termer för högtidstal, utan något som byggs upp genom dagligt organisationsarbete, påverkansarbete och solidaritetshandlingar.
Världsmedborgarskap är mer än kunskap
Vad betyder egentligen världsmedborgarskap? Enligt Utbildningsstyrelsen är det en känsla av att höra till en större gemenskap och en gemensam mänsklighet. I Utbildningsstyrelsens handbok Kasvatus maailmankansalaisuuteen:Aiheet ja oppimistavoitteet konstateras att global fostran har till uppgift att öppna våra ögon för världens olika verkligheter samt väcka en vilja att bygga en mer rättvis, inkluderande och fredlig värld.
UNESCO delar in världsmedborgarfostran (Global Citizenship Education, GCE) i tre nivåer:
- Kognitiv: Kunskap och kritiskt tänkande om globala problem. I praktiken innebär detta en förståelse för hur våra egna val och globala händelser är sammankopplade.
- Socioemotionell: Empati, solidaritet och en känsla av att vara en del av mänskligheten. Det innebär till exempel att kunna se att utan en livskraftig natur kan vi inte trygga någons rätt till hälsa eller mat.
- Funktionell: Effektiv och ansvarsfull verksamhet för fred och en mer hållbar värld. Det innebär att utmana våra egna antaganden. Vilka antaganden gör vi till exempel om Etiopiens universitet innan vi bekantar oss med dem?
I studentrörelsen förenas alla dessa nivåer. Vi lär oss förstå världen, men framför allt lär vi oss att arbeta tillsammans.
Från mjuk till kritisk ansvarskänsla
Global fostran har fångat mig. Jag behandlar också världsmedborgarfostran i min pro gradu-avhandling, men utifrån Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse. Där slås det fast att Finlands bildning år 2040 ska präglas av internationalism, förståelse för mångfald och globalt ansvar. Även utkastet till vision för högskoleutbildningen 2040 betonar högskolegemenskapernas roll som samhällsförnyare och som aktörer i lösningen av globala frågor. I KENKKU har detta teoretiska mål blivit verklighet för mig.
Studentrörelsen har lärt mig att vara kritisk. Pedagogen och forskaren inom global fostran Vanessa Andreotti delar in världsmedborgarutbildning i ett mjukt (soft) och ett kritiskt (critical) förhållningssätt. Det mjuka förhållningssättet kan fokusera enbart på hjälp och medlidande, medan det kritiska världsmedborgarskapet utmanar oss att granska maktobalanser, våra egna privilegier och djupt rotade antaganden.
I KENKKU har vi lärt oss att fråga: vems röst hörs och vems perspektiv lämnas utanför? Detta är nödvändigt för att bygga upp verkliga partnerskap. För mig har detta särskilt konkretiserats i FSF:s projekt Etiopien Empower II, som stöder högskoleutbildningen för studerande med funktionsnedsättning och stärker universitetens funktionshinderservice vid universiteten i Bahir Dari, Jigjigan och Wolaita Sodo. FSF genomför projektet i samarbete med Kynnys ry och den lokala ECDD-organisationen.
Projektet handlar inte enbart om tillgängliga lokaler eller enskilda tjänster. Den främjar också funktionshindrade studerandes deltagande i högskolegemenskapen och studerandeföreningarnas verksamhet. Samtidigt utmanar projektet oss också i Finland att fundera på hur högskolestuderande med funktionsnedsättning beaktas i vår egen gemenskap. Här omvandlas kritiskt ansvar till praxis, man talar inte för studerande med funktionsnedsättning, utan man lyssnar, stärker möjligheterna till delaktighet och granskar sina egna verksamhetssätt.
Handling är den bästa undervisningen
Mitt år i KENKKU har stärkt min uppfattning om att man inte blir världsmedborgare enbart genom att läsa – man blir det genom att agera tillsammans med andra. I slutändan förverkligas global fostran där människor möts. Det sker i studentkårerna där jämlikheten inom utbildningen lyfts fram. I projektarbeten som främjar kollegors möjligheter på andra sidan världen. Det är fråga om ekosocial bildning, det vill säga förståelse för att ekologisk hållbarhet är en förutsättning för att de mänskliga rättigheterna ska tillgodoses.
Henna Mäkelä
KENKKU
Källor
Andreotti, V. (2006). Soft versus critical global citizenship education. Policy & Practice: A Development Education Review, (3), 40-51. https://www.developmenteducationreview.com/issue/issue-3/soft-versus-critical-global-citizenship-education
Undervisnings- och kulturministeriet (2026). Bildningens riktning till Finland: Visionen för högskoleutbildningen och forskningen 2040 (utkast 26.3.2026). https://okm.fi/korkeakoulutuksen-ja-tutkimuksen-visio (Läst 17.5.2026)
Utbildningsstyrelsen (2021). Kasvatus maailmankansalaisuuteen: Aiheet ja oppimistavoitteet. Helsingfors: Utbildningsstyrelsen. https://www.oph.fi/fi/tilastot-ja-julkaisut/julkaisut/kasvatus-maailmankansalaisuuteen-aiheet-ja-oppimistavoitteet
UNESCO. (2015). Global Citizenship Education: Topics and Learning Objectives. UNESCO. https://doi.org/10.54675/DRHC3544
Statsrådet. (2021). Utbildningspolitisk redogörelse (Statsrådets publikationer 2021:24). https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/items/c6aad5fa-b483-4597-919b-2c6dfb65e92c
