Lönesättning och arbetets svårighetsgrad inom småbarnspedagogiken har på sistone diskuterats mycket i medier. Helhetsreformen av lagen om småbarnspedagogik påverkar branschen i hög grad, men har inte fått någon större mediauppmärksamhet. Utkastet till den nya lagen om småbarnspedagogik har skickats ut på remiss. Utkastet till ny lag är ett utmärkt steg i rätt riktning för att utveckla småbarnspedagogiken, men det finns ändå mycket att göra.

Hittills har socionomer och pedagogie kandidater specialiserade på småbarnspedagogiken fått behörighet som barnträdgårdslärare. I och med den nya lagen om småbarnspedagogik skulle det inte längre finnas barnträdgårdslärare, utan den här yrkesbeteckningen skulle delas in i två nya beteckningar: lärare inom småbarnspedagogik och socionomer inom småbarnspedagogik. Att skilja åt yrkesbeteckningarna enligt utbildningsnivån är en länge efterlängtad och nödvändig förändring. Genom att skilja åt yrkesbeteckningarna enligt utbildningsnivån erkänns den specialkompetens som experter inom området har.

I utkastet till ny lag presenteras också en förändring i personalstrukturen; daghemspersonalen kommer huvudsakligen att bestå av lärare inom småbarnspedagogiken, socionomer och barnskötare. Senast år 2030 ska två tredjedelar av daghemspersonalen vara lärare eller socionomer inom småbarnspedagogiken och minst var tredje ska vara lärare inom småbarnspedagogiken. Därutöver föreslås krav på magisterexamen för daghemsföreståndare. Övergångsperiodens längd (12 år) för de här förändringarna väcker ändå frågor. I den föreslagna formen är övergången långsam. I dagens läge är upp till 80 procent av daghemspersonalen socionomer eller barnskötare, vilket är långt från lagens målsättningar. FSF anser att det till lagen ska fogas en skyldighet för kommunerna att omedelbart när lagen träder i kraft justera personalstrukturen. Kommunerna bör ta itu med förändringarna både i personalstrukturen och i examensfordringarna för daghemsföreståndare genom naturlig avgång: anställa nya behöriga personer för avgående personal tills lagens målsättningar har uppnåtts.

Målet på lång sikt bör vara att också lärare inom småbarnspedagogiken ska ha högre högskoleexamen. Det här kravet gäller allmänt för andra lärare i Finland. Barnträdgårdslärarna har varit ett märkligt undantag med krav endast på lägre högskoleexamen. I tidig barndom går människan igenom några av de mest betydelsefulla utvecklingsfaserna i sitt liv. Det är ytterst viktigt att garantera högklassig fostran och undervisning under småbarnsåren. Universiteten bör erhålla finansiering för att möjliggöra utbildning av hög kvalitet även efter att den befintliga tidsbegränsade tilläggsfinansieringen upphört. Satsningar på personalen krävs för att uppnå målsättningarna i lagen.

I utkastet till ny lag konstateras följande om definitionen av småbarnspedagogik: Med småbarnspedagogik avses en systematisk och målinriktad helhet som består av fostran, undervisning och vård av barn och i vilken i synnerhet pedagogiken betonas. Definitionen är snäv och pedagogisk småbarnspedagogik borde definieras noggrannare, med andra ord, hur, av vem och var småbarnspedagogiken anordnas. Exempelvis familjedagvård motsvarar inte expertdriven småbarnspedagogik i daghemmen.

I lagförslaget finns nästan inga författningar om hur stöd för barn ska ordnas. Undervisnings- och kulturministeriet har meddelat att det kommer att tillsätta en arbetsgrupp för att bereda den del av lagstiftningen som gäller hur stöd inom småbarnspedagogiken ska ordnas. Syftet med arbetsgruppen är att se till att lagstiftningen lyfter fram den administrativa ramen för att ordna stöd och att ramen beaktar småbarnpedagogikens behov. Stödet är mest verkningsfullt under de tidiga åren (t.ex. Doyle, Harmon, Heckman & Tremblay 2009), och därför ska barnets behov av stöd beaktas med tillräckliga resurser i den tidiga barndomen.

Sammanfattningsvis konstaterar FSF att utkastet till ny lag om småbarnspedagogik innebär välkomna förändringar i daghemmens personalstruktur, yrkesbeteckningarna och behörighetsvillkoren för personalen samt i kommunikationen mellan hem och daghem. En uppmärksam läsare saknar dock några preciseringar. Motiveringarna för de långa övergångsperioderna för de ändringar som rör personalstrukturen och behörighetsvillkoren är inte särskilt övertygande. Det finns anledning att noggrannare definiera hur kommunerna ska gå tillväga för att genomföra de här ändringarna. Likaså behöver definitionen av småbarnspedagogik preciseras, och därutöver bör lagen definiera lämpliga administrativa ramar för stöd inom småbarnspedagogiken. I det här uttalandet har vi kommit med några konkreta förslag till att lösa de här problematiska punkterna. Vi har också gett ett utlåtande om de här förslagen till Undervisnings- och kulturministeriet.