Hur kunde bostadsbidraget omformas för att på ett bättre sätt svara mot de ungas mångskiftande livssituationer?

Överföringen av studerandena till det allmänna bostadsbidraget var mycket bra för största delen av studerandena. Stödbeloppet ökade till att bättre återspegla den verkliga hyresnivån. Samtidigt blev bostadsbidraget emellertid hushållsbaserat. De sammanlagda inkomsterna för alla personer som bor i samma hushåll inverkar på bostadsbidragets belopp för hushållet. Om inkomstskillnaderna är stora mellan medlemmarna i hushållet, är den med lägre inkomster beroende av de andras inkomster.

Situationen kan beskrivas som en slags underhållsskyldighet. Lagen säger däremot inte att medlemmarna i ett hushåll är ansvariga för att försörja varandra – underhållsskyldigheten gäller endast under äktenskapet. Det är utmanande att definiera begreppet hushåll, men utgångspunkten är att alla som bor i samma bostad och har ett gemensamt hyresavtal hör till samma hushåll – såvida de som ansöker om bidrag inte kan bevisa något annat. I överföringen till det allmänna bostadsbidraget var det närmast studerande med låga inkomster som bor tillsammans med någon som har bättre inkomster som blev förlorare – bidraget kunde upphöra helt för en del på grund av detta.

Finlands studentkårers förbund FSF strävar efter ett individuellt stödsystem för boendet som skulle vara flexibelt, men även möjliggöra en rimlig inkomst för studeranden. En social trygghet som betalas ut per hushåll inklusive underhållsskyldighet är en fläkt ifrån 1970-talet som inte längre passar in i 2020-tals människans världsbild.

I Rinnes regeringsprogram konstateras att det finns ett behov av att göra bostadsbidraget mera individuellt. Dessutom fastställs att problemen med tolkningen av gemensamt boende i bostadsbidraget för studerande och behovet av att åtgärda dessa ska utredas under denna mandatperiod. En komplett individualisering av bostadsbidraget skulle beroende på beräkningarna och på hur den genomförs kosta cirka 600 miljoner. I regeringsförhandlingarna har däremot inga pengar öronmärkts för en reform av bostadsbidraget.

Det är trots det viktigt att fortsätta utveckla bostadsbidraget. I denna text strävar jag efter att dra upp konturerna till olika förmånligare sätt att förnya bostadsbidraget inom ramen för det nuvarande systemet och göra det modernare, rättvisare och mera individuellt. Reformerna skulle ha en betydande inverkan på studerandenas ekonomiska situation och boende.

Kunde man förordna en ”betänketid” för bildandet av ett hushåll?

Dagens ungdomar flyttar ofta till sin första gemensamma bostad av ekonomiska skäl eller till exempel för att det inte finns tillräckligt av de eftertraktade enrummarna. En del kan även flytta ihop av ren experimentlust.

Jag anser inte att det är särskilt rättvist att personer som har flyttat ihop för att till exempel få en lägre hyra ska straffas med en oväntad underhållsskyldighet och en bidragssänkning. Då är det plötsligt ekonomiskt sett en dum lösning att flytta ihop för att få en lägre hyra. Mot allt sunt förnuft lönar det sig att betala för två separata bostäder, även om man bara bor i den ena.

Finlands lag har inte hört talas om att sambor skulle vara underhållsskyldiga gentemot varandra. I lagen om upplösning av sambors gemensamma hushåll konstateras att först efter att samboförhållandet har varat i fem år eller om paret har gemensamma barn har en rätt till den gemensamma egendomen uppstått i förhållandet. I praktiken konstateras med andra ord att först efter fem år är förhållandet tillräckligt ”etablerat” för att underhållsskyldigheten ska kunna tillämpas.

Skulle det vara möjligt att använda någon slags motsvarande ”betänketid” även för den underhållsskyldighet som uppstår för det allmänna bostadsbidraget? Det skulle vara viktigt att ekonomiska skyldigheter åläggs förhållandet först då förhållandet verkligen är etablerat. Det skulle, som jag ser det, återspegla de ungas liv och verklighet betydligt bättre.

En bedömning av vilka effekter en sådan förändring skulle ha på boendebeteendet eller på statens finanser har hittills inte gjorts, men det är en tanke som enligt mig absolut är värd att utredas närmare.

Hushållets inkomstgräns är för låg för två vuxna

Om personerna som bor i samma bostad tolkas höra till samma hushåll, räknas deras inkomster ihop. Stödet minskar enligt inkomstgränsen för de sammanlagda inkomsterna. Om inkomsterna ökar och blir tillräckligt höga, dras stödet in helt och hållet.

I ett hushåll som består av två personer skärs stödet ner redan då hushållets sammanlagda inkomst är över 940 euro i månaden. Denna gräns är verkligen låg i synnerhet i dyra huvudstadsregionen. Om personen som man bor tillsammans med har ett deltidsarbete, är det då rimligt att redan den lilla lön som detta deltidsarbete ger, sänker bostadsbidraget för den andra personen i hushållet som bara har studiestödet att leva på?

Jag anser att inkomstgränserna för det allmänna bostadsbidraget borde höjas och framför allt behöver inkomstgränserna för hushåll med två vuxna ses över. I dagens läge försätter inkomstgränserna lätt den med lägre inkomst i ett hushåll i en mycket svår situation, om hushållet till exempel består av en som arbetar och en som studerar. Den som har lägre inkomst har inte rätt till bostadsbidrag på grund av den andras inkomster, men den andra personen har inga juridiska skyldigheter att försörja låginkomsttagaren. Detta försätter människorna i en ojämlik ställning och möjliggör ekonomisk maktutövning.

Skulle det gå att underlätta situationen på administrativ väg?

Ett problem med ett stöd som betalas ut per hushåll är att personer som flyttar ihop har mycket svårt att avgöra före flytten, om de kommer att anses höra till samma hushåll eller inte. Det här kan ha en mycket stor ekonomisk betydelse i den ena eller den andra riktningen.

I anvisningarna för Fpa:s handläggare räknas visserligen många olika kriterier upp med stöd av vilka handläggarna ska avgöra om personerna hör till samma hushåll eller inte. I själva verket överlåts emellertid mycket till den enskilda tjänstemannen som kan göra ett övervägande med beaktande av sin ”allmänna livserfarenhet”. ”Allmän livserfarenhet” är ett alldeles för slumpmässigt kriterium och garanterar inte en jämlik behandling av sökandena. Det är svårt för den som ansöker om stöd att ha framförhållning, och en situation som bedömts fel i förväg kan leda till att stödet dras in helt och hållet. Det är dyrt att flytta och många har inte råd att göra felbedömningar. Därför frågar jag mig: skulle det vara möjligt att utveckla någon slags praxis som gör det möjligt för folk att få en uppskattning på förhand före flytten om hur Fpa kommer att tolka situationen? Stödkriterierna bör i vilket fall som helst vara så entydiga och konsekventa att individen kan vara säker på hur hans eller hennes situation kommer att tolkas.

Enligt nuvarande praxis anses de som har ett gemensamt hyresavtal och bor i samma bostad automatiskt tillhöra samma hushåll. Även hyresgästernas separata hyresavtal kan innehålla en eventuell solidaritetsklausul som innebär att hyresgästerna gemensamt ansvarar för hyran. Många hyresvärdar är av ekonomiska skäl ovilliga att ingå separata avtal med personer som flyttar till samma bostad.

På 2020-talet skulle det vara hög tid att uppdatera kriterierna för bostadsbidraget, så att de bättre motsvarar verkligheten, dvs. så att ett gemensamt hyresavtal inte alltid automatiskt innebär ett gemensamt hushåll.

Sammanfattningsvis

Med ovan nämnda förslag kunde bostadsbidraget moderniseras och utvecklas i riktning mot att bli mera individuellt. Hittills har inga omfattande konsekvensbedömningar gjorts av idéerna som framlagts i texten, men dessa alternativ bör ändå undersökas närmare som en del av reformen av bostadsbidraget.

När bostadsbidraget reformeras är det viktigt att det inte görs särlösningar för studerande: problemen med att stödet beviljas hushållsvis gäller alla som omfattas av det allmänna bostadsbidraget. Det är skäl att lösa problemen samtidigt för alla och det lönar sig inte att avskilja bostadsbidraget för olika grupper av människor.

Stödet borde uppmuntra folk att bo tillsammans inte göra det svårare. Det är fördelaktigt för samhället att understöda samlevnad och de eftertraktade enrummarna skulle uttryckligen finnas till för dem som helst vill bo ensamma. Bostadsbidraget borde svara mot behoven hos mottagarna av bidraget.

 

Titta Hiltunen

Nyaste publikationer

Se mer
SYL contact us SYL logo
Någon att fråga?
FSF besvarar gärna alla aktuella frågor beträffande studerande och högre utbildning.