Undervisnings- och kulturministeriet publicerade i går en rapport med förslag på förändringar av högskolornas finansiering. Ur universitetens synpunkt sett skulle förslaget innebära att 2 % av universitetens statliga finansiering i framtiden skulle bestämmas utgående från sysselsättning av god kvalitet. Omvandlat i pengar skulle det här innebära cirka 32 miljoner euro (2016) årligen.
Redan nu beaktas ju ändå utexaminerades sysselsättning i universitetens finansiering, På grund av hur det räknas är ändå den befintliga situationen inte idealisk. Av den statliga finansieringen styrs 1 % till universiteten enligt hur många studerande överhuvudtag har jobb ett år efter att de tagit examen. Det gör alltså inte någon skillnad om den som avlagt hörde examen har jobb som forskare, konsult eller städare, så länge hen har jobb. Det här finansieringskriteriet beaktar inte ens företagare.
Den bakomliggande tanken med rapporten som publicerades är alltså att dels att behålla sysselsättning på högskolornas agenda, dels att utveckla beräkningarna så de bättre mäter de färdigheter som utbildningen ger. Principen är alltså bra, om inte strålande, och FSF har länge jobbat för att sysselsättningens kvalitet ska beaktas. Det här eftersom det ur studerandes synpunkt är relevant inte endast att studierna förlöper väl, utan även att de får jobb efteråt. Det är fint att undervisningsministern har tagit i den här frågan!
FSF ställer sig frågande främst till hur sysselsättningen ska mätas. I den rapport som nu publicerades föreslås att finansieringskriterierna utgår från vissa resultat i magisteruppföljningen på nätverket Aarresaari. Karriäruppföljningen är en bred undersökning som görs fem år efter utexaminering till de som avlagt en högre högskoleexamen. Enkätens resultat är rätt upplysande och väldigt nyttiga ur universitetens synpunkt sett då det gäller att utveckla undervisning och stödtjänster. (Resultaten från den senaste undersökningen publiceras förresten i maj, någon det lönar sig lägga bakom örat.)
Trots de goda sidorna med uppföljningen så är enbart resultaten från magisteruppföljningen en rätt svag grund för att bedöma kvaliteten på sysselsättningen, särskilt ur finansieringsperspektiv. Arbetsgruppen som skrivit rapporten hade ända fram till slutrakan med ett alternativ för karriäruppföljning i vilket beräkningen av finansieringen även skulle ha inkluderat statistik över hur utexaminerade placerat sig på arbetsmarknaden.
Statistikcentralens yrkesklassificering som utgår från ISCO-standarden ger väldigt bred information, som även går att detaljera, om hur högt utbildade placerat sig i arbetslivet. I praktiken antas personer med högre utbildning få sysselsättning ås att de enligt ISCO kan klassificeras som chefer, experter eller sakkunniga. Principen är alltså enkel, men Statistikcentralens uppdelning ger möjlighet till betydligt mer detaljer och sortering än vid första anblick. Klassificeringen uppdateras även kontinuerligt, vilket möjliggör att beakta hur professionella titlar förändras i arbetslivet.
Att kombinera de här två redan var för sig starka indikatorerna skulle ge en mer balanserad finansieringsindikator, vilket skulle vara rättvist med tanke på hur komplex frågan är. Magisteruppföljningens subjektiva utvärdering skulle gå hand i hand med Statistikcentralens objektiva och statistiskt tunga uppföljning.
FSF bifogade tillsammans med Akava ett yttrande till rapporten med vilket vi ville synliggöra att arbetsgruppen längre diskuterade styrkorna med två olika beräkningssätt. Utvärderingen av sysselsättningens kvalitet är ett rejält kliv framåt i den ekonomiska styrningen av högskolorna. Förhoppningsvis sker den även på bästa möjliga sätt, genom att kombinera en enkät och gedigen statistik.
Tapio Heiskari,
Utbildningspolitiskt sakkunnig vid FSF
