För några veckor sedan publicerade en tjänstemannagrupp under finansministeriet en rapport om att eliminera så kallade flitfällor. I arbetsgruppen ingick representanter för olika ministerier, Statens ekonomiska forskningscentral och Folkpensionsanstalten. Förväntningarna på gruppen var höga. Finansminister Petteri Orpo konstaterade att han ville se arbetsgruppen komma med konkreta förslag för att eliminera flitfällorna. Målet för arbetsgruppen var alltså att utreda hur vi kunde göra systemet för social trygghet sådant att det skulle göra det lönsamt att ta emot all slags arbete och att det alltid skulle vara lönsamt att jobba.

Så vad föreslog den här arbetsgruppen för studerandes del? Arbetsgruppen föreslog att regeringen skulle göra en skild utredning och att villkoren för att studerande ska beviljas bostadsbidrag skulle ändras så att studielånet beaktas då bostadsbidrag beviljas. Det skulle alltså innebära samma situation som för utkomststödet: vare sig en studerande lyft lån eller inte, så skulle ett lån på 650 euro per månad räknas som inkomst för studerande då bostadsbidrag beviljas. Det att studielånet skulle beaktas som inkomst för studerande skulle minska studerandes stöd för boende med 80–200 euro per månad. Som motivering till den här nedskärningen anger arbetsgruppen att det skulle minska arbete under studietiden och därigenom att studietiderna skulle bli kortare.

Arbetsgruppen föreslår alltså en nedskärning i studerandes inkomst som skulle öka studerandes långinkomstgrad med mer än 5 %. Det här för att åstadkomma beteendeförändringar som arbetsgruppen inte har någon som helst säker information om. Det här sättet att skära ned står dessutom i konflikt med regeringspartiernas egna studiestödsmålsättningar. Det verkar som om arbetsgruppens helt enkelt fick idétorka och så beslutade att föreslå samma som har blivit något av ett mantra det senaste decenniet: om du inte kommer på något annat, ta av studerande.

Silja Silvasti,

Socialpolitiskt sakkunnig, FSF