Pride är inte bara en fest eller en färggrann parad. Den är en global människorättsrörelse som försvarar sexuella minoriteters och könsminoriteters rätt att leva tryggt, synligt och jämlikt. I bästa fall räddar representationen människoliv, eftersom någon fortfarande tänker att hen hellre skulle vara död än sig själv. Därför Pride också studeranderörelsens sak.

Högskolorna borde vara platser där var och en kan studera, delta i gemenskapen och bygga sin framtid som sig själv. Verkligheten är dock inte denna för alla. Många regnbågsstuderande utsätts fortfarande för diskriminering, trakasserier och upplevelser av utanförskap både på och utanför campus.

Samtidigt har hatretorik, rasism och högerextremistiska rörelser stärkts även i Finland. Det finns inget utrymme för facism, rasism eller trakasserier mot regnbågsmänniskor vid högskolorna eller i studerandegemenskaperna.

Pride kritiseras ibland genom att fråga varför heterosexuella inte har en egen Pride. Svaret är enkelt: heterosexualitet har aldrig varit en grund för diskriminering, våld eller begränsning av rättigheter. Pride har uppstått ur behovet att försvara människors rätt att vara sig själva på ett synligt, tryggt och jämlikt sätt.

Studeranderörelsens uppgift är att bygga ett mer jämlikt samhälle. Därför kan vi inte tiga när trakasserierna mot minoriteter ökar eller när verksamhetsförutsättningarna för organisationer som främjar mänskliga rättigheter och välfärd försämras. Just nu finns det ett särskilt stort behov av deras arbete.

Pride är inte bara regnbågspersoners fest. Den är en påminnelse om att jämlikhet, säkerhet och människovärde tillhör alla. Pride behövs så länge de mänskliga rättigheterna inte tillgodoses på lika villkor.