I början av mars skrev Helsingfors universitets före detta kansler Kari Raivio i Helsingin Sanomat att Finland bara kan klara sig i den internationella konkurrensen genom att satsa på forskningens och undervisningens kvalitet. Där håller jag med Raivio. Om vi vill klara oss i den allt hårdare internationella konkurrensen, måste vi och de finländska högskolorna fortsätta att producera högklassig utbildning och forskning också i framtiden.
En högklassig högskoleutbildning kan ses som den finländska utbildningens kronjuvel och kärnan i vår kompetens. Finland är det land dit man reser från hela Europa för att lära sig om högklassig utbildning och utvärdering av dess kvalitet.
I Finland är högskolorna enligt lag skyldiga att delta i extern utvärdering av sin verksamhet och dess kvalitet, dvs. auditering. Det här är aktuellt just nu, då den tredje auditeringsmodellen av Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) förnyats och testats under en auditeringsomgång. Den nya auditeringsmodellen betonar särskilt högskolornas samhällsinflytande och studentcentrerad utbildning. Auditeringen fokuserar på de finländska högskolornas uppgift som samhällspåverkare och framgångsrika lösare av samhällets utmaningar. Högskolorna ska också utveckla allt flexiblare studievägar och stöda studerandenas motivation och övergripande välbefinnande.
Mycket av det vi redan gör är bra. De finländska universiteten har i uppgift att skapa bildning, förståelse och välfärd. Universiteten utexaminerar experter och utför forskning på högsta nivå, men jag tycker att vi alltid kan fästa mer uppmärksamhet vid utbildningens kvalitet. Utbildningens kvalitet är något som gäller hela högskolegemenskapen, och det är lite absurt att vi måste prata om varför det är viktigt för hela gemenskapen att fästa uppmärksamhet vid kvaliteten. Kvalitet ska inte bara ses som något som mäter det man gör, utan egentligen är det allt det grundläggande arbete som utförs vid universiteten.
Fast kvalitetsauditeringarna är viktiga, ska man ändå inte utveckla verksamheten bara för auditeringarnas skull. Universiteten ska inte bara jaga goda resultat i kvalitetsindikatorerna under auditeringarna, utan gemenskaperna måste fundera på hur strävan efter kvalitet kan inkluderas i helhetsbilden för universitetens verksamhet. Utbildningens och forskningens kvalitet och kvalitetsutveckling ska absolut utgöra kärnan av universitetens verksamhet.
Att inkludera universitetsgemenskapens alla medlemmar bör vara utgångspunkten för att utveckla verksamheten. Inklusion stärker gemenskapskänslan: gemenskapsmedlemmarnas möjligheter att påverka gör dem mer fästa vid gemenskapen. Därför är det viktigt att även mindre respons tas på allvar och beaktas i utvecklingsarbetet.
Kvalitetsperspektivet ska synas i universitetets hela verksamhet: i såväl planeringen och genomförandet som i uppföljningen och utvärderingen av verksamheten. När man dessutom inkluderar hela gemenskapen, kommer varje högskola att ha nycklarna till framgång i sin hand.
Jenni Tuomainen
Styrelsemedlem
