Klimatförändringen är inte längre ett avlägset hot. Den globala medeltemperaturen vid jordytan låg 2025 på 1,39 °C över den förindustriella nivån, och 2026 har den varit ännu högre. Det här året har varit det varmaste sedan mätningarna började, och extrema väderhändelser är vanligare än någonsin. Europa värms upp mer än dubbelt så snabbt som världen som helhet och har i år drabbats av flera svåra värmeböljor av ett slag som tidigare inträffade ungefär en gång per årtionde. Forskningsresultat tyder på att vi kommer att få fler år som 2026, inte färre. Det må vara det varmaste året hittills, men rekordet kommer inte att stå sig länge. Frågan är inte om vi är beredda att i grunden förändra hur vårt samhälle och vår ekonomi är organiserade, utan när – och om vi kan göra det på våra egna villkor.
Det senaste halvåret i Europa har påmint oss om denna verklighet. Den redan varma inledningen på våren följdes av en rad värmeböljor från maj till september, och på vissa håll pågår de fortfarande. Värmeböljorna har slagit hårt mot våra ekonomier, vårt välbefinnande, vår miljö och vårt jordbruk och har tyvärr också orsakat ett stort antal värmerelaterade dödsfall. 120 miljoner européer bodde i regioner där temperaturrekord slogs i juli. I 52 procent av Europa översteg temperaturerna regelbundet 38 °C.
Utöver de humanitära konsekvenserna har värmeböljorna också skadat Europas ekonomi och försämrat tryggheten i energiförsörjningen. EU har i år lidit förluster motsvarande 1 procent av sin BNP, främst till följd av värmeböljor som orsakats av klimatförändringen. Enbart den värmeorsakade nedgången i arbetsproduktiviteten har medfört ekonomiska förluster på sammanlagt 113 miljarder euro. Utöver effekterna på arbetsproduktiviteten tillkommer kostnader till följd av störningar i jordbruksproduktionen, hårt belastade energisystem och insatser för att bekämpa terrängbränder.
Vattenståndet i floder och sjöar har sjunkit till historiskt låga nivåer i hela Europa. Det har lett till torka, miljöproblem och ekonomiska svårigheter för lokalsamhällena. Särskilt de låga vattennivåerna i Donau och Rhône har haft stora konsekvenser för kylningen av kärnkraftverk och vattenkraftproduktionen. I Ungern var kärnkraftverket som står för över 40 procent av landets elförsörjning nära att behöva stängas helt för första gången i historien. Det kunde ha lamslagit landets ekonomi. Vattennivåerna i Donau och många andra vattendrag och sjöar i Europa har sedan dess inte återgått till det normala, och på vissa håll noteras fortfarande nya bottenrekord.
Det står klart att Europas nuvarande infrastruktur inte är byggd för det klimat som väntar oss. Redan i år har vår energiproduktion nätt och jämnt räckt till, och under de kommande åren kan vi räkna med en större efterfrågan på energi. Europa har betydligt färre luftkonditioneringsaggregat per hushåll än USA och många andra delar av världen. Det här kommer att förändras snabbt när människor försöker klara av de extrema temperaturer som kommer att bli det nya normala på somrarna. Det kommer i sin tur att kräva ökad energiproduktion.
Finland har klarat sig undan de flesta av de svåra värmeböljorna och är en av de få platser som inte har drabbats hårt. Men vi kan inte räkna med att det förblir så. Att nå vårt mål om kolneutralitet och våra övriga miljömål handlar inte bara om miljöansvar. Vi har också ett ansvar gentemot kommande generationer att lämna efter oss en planet som det går att leva på. Vi måste också förbereda oss tillräckligt väl för att våra ekonomier och samhällen ska vara motståndskraftiga inför de förändringar som redan är oundvikliga. Det innebär också att vi måste ta ansvar för den framtida belastning på våra elnät och vår miljö som exempelvis datacenter medför. Finland har setts som en attraktiv plats för sådana etableringar.
2026 var ingen tillfällig avvikelse, utan en föraning om vad som väntar om vi inte ställer om. Vi har den vetenskapliga kunskapen, vi har tekniken och vi har de ekonomiska resurserna för att agera. Det som fortfarande saknas är det politiska modet att hantera detta nödläge med den skyndsamhet som krävs. Årets värmeböljor har visat hur oförberedda vi är, men också vår motståndskraft och beslutsamhet att agera i en kris. Även om många länder ställdes inför stora utmaningar lyckades många av dem också lösa problemen, åtminstone för tillfället. Om vi gör lika stora ansträngningar för att förebygga problemen i stället för att lindra konsekvenserna har vi en chans.
Vi står fortfarande inför valet mellan att genomföra en kontrollerad och planerad omställning och att vänta tills klimatförändringen tvingar oss att agera. Vi måste välja rätt.
