Min tre månader långa praktik inom FSF:s kommunikation går mot sitt slut och det är dags att reflektera över höstens händelser.

Vid FSF produceras kommunikationen av ett team med en sakkunnig, en styrelsemedlem och en praktikant. FSF satsar även på att kommunikation är en naturlig del av allas arbetsbild, vare sig man är styrelseordförande eller sakkunnig inom utbildningspolitik. Styrelsemedlemmarna och de sakkunniga lyfter upp sitt arbete i form av bloggar och uppdateringar i sociala medier. På kontoret bevakar man hela tiden den offentliga debatten och sparrar tillsammans om något tema kräver en snabb reaktion. Under min praktik har jag skrivit på ett ställningstagande, planerat ett nyhetsbrev till riksdagsledamöter, redigerat blogginlägg och videor, publicerat uppdateringar i sociala medier, livetwittrat, fotograferat och planerat kommande kampanjer. En kommunikationsexpert arbetar likt en dirigent, som modifierar meddelandena från kontoret till ett format och en ordning som bildar en gemensam symfoni när de publiceras till omvärlden.

Det har varit intressant att se vilka saker man satsar på i FSF:s kommunikation när man inte kan göra allt. Resurserna påverkar alltså volymen av kommunikationen. I fråga om FSF betyder ett litet team emellertid inte liten påverkan. Tvärtom, under praktiken märkte jag att intressebevakningsorganisationen för 130 000 studerande gör påverkarkommunikation med proffsig hand.

Arbetsgemenskapen tog emot mig öppet och entusiastiskt. Kanske beror det på att organisationen, som har en årligen cykliskt roterande styrelse är van vid att nya aktörer för med sig nya möjligheter. Det var lätt för mig att bli en del av gänget. Under mina första dagar fick jag en omsorgsfull introduktion till husets praxis och principer, vilket gjorde att jag snabbt kunde anpassa mig. Jag märkte också att jag fick en kalenderinbjudan till alla möten, även sådana där jag inte nödvändigtvis skulle ha haft något att ge. Jag kunde själv bestämma vilka möten jag ville delta i, men blev inte utesluten från någonting. För mig som nykomling var arbetskulturen mycket transparent.

Arbetsgemenskapen har också varit mycket flexibel. Jag har kunnat anpassa mina arbetstider så att de passar just mig, vilket även varit nödvändigt för att gå framåt i studierna. Jag har förvånansvärt smidigt kunnat kombinera arbetet med mina magisterstudier och de har till och med kompletterat varandra.

Hela hösten var förstås inte en enda framgångshistoria. I november märkte jag hur min arbetsmotivationen inte längre var så hög och det började kännas svårt att vakna om morgnarna. Efter att ha kämpat en stund med tröttheten tog jag saken till tals med den jag jobbade ihop med. Det var värt det. Vi pratade öppet om saken och omprioriterade mina arbetsuppgifter.

Jag har också varit mycket nöjd med att FSF lyssnar likvärdigt på allas åsikter. Under hösten har jag fört många diskussioner om FSF:s samhällsroll nu och i framtiden. Mina frågor och frågeställningar har varit uppskattade, trots att jag just kommit till huset. Det har gjort arbetet givande för mig. Av erfarenhet vet jag att inte alla arbetsplatser lyssnar lika bra på nykomlingar!

Eve Nieminen

Kommunikationspraktikant