Det gångna året har ökat osäkerheten på arbetsmarknaden och därmed ungdomsarbetslösheten. Till exempel enligt den nyaste arbetslöshetsstatistiken hade antalet arbetslösa under 25 år i Helsingfors i augusti stigit med hela 110 procent jämfört med året innan. Bland 25–35-åringarna var ökningen 96 procent. Situationen har försämrats också för nyutexaminerade på nationell nivå, om än måttligt: åren 2015–2017 fanns det som högst cirka 5 000 fler arbetslösa nyutexaminerade än nu.
Det är oroväckande att antalet arbetslösa högskoleutbildade har ökat relativt snabbt. Enligt Akavas chefsekonom Pasi Sorjonen börjar toppen av finanskrisen vara obehagligt nära. Denna information borde vara en ögonöppnare, eftersom högskoleutbildning i vanliga fall skyddar mot arbetslöshet.
Vad måste då göras?
Universitetens karriär- och rekryteringstjänster gör ett viktigt arbete för att sysselsätta nyutexaminerade. Nu om någonsin måste universiteten satsa på dessa tjänster och se till att alla universitetsstuderande erbjuds kvalitativa karriärtjänster.
Mycket beror också på vad som händer under studierna – stöder studierna sysselsättningen? Situationen är rätt bra vid universiteten, eftersom studierna utifrån karriäruppföljningen lär ut färdigheter som är viktiga med tanke på arbetslivet, såsom att lära sig nytt. Universitetsstudier genomförs inte enbart för arbetslivet, men de utökar den kompetens som behövs i arbetet och det är bra att hålla fast vid det. För en del innebär detta också entreprenörskap, som universiteten bör bidra till att stödja.
Åtgärder behövs också inom den offentliga sektorn och på arbetsmarknaden. Kundkretsen för de arbets- och näringstjänster som ansvarar för arbetskraftsservicen är mycket varierande. Med tanke på slutresultatet är det viktigt att det inom tjänsterna finns tillräckligt med kunnig arbetskraft som kan identifiera de olika arbetssökandenas behov. I fråga om högskoleutbildade innebär detta ökat kunnande när det gäller att identifiera särdragen och sysselsättningsmöjligheterna inom olika utbildningsområden.
Samma känslighet krävs av arbetsgivarna: det kan vara svårt att beskriva den kompetens som förvärvats under universitetsstudierna, och den som inte känner till branschen från tidigare förstår kanske inte vilken kompetens det rör sig om. Det kräver mod från arbetsgivarnas sida att anställa kunniga människor med olika bakgrund och inom olika utbildningsområden.
Sysselsättningen av internationella studerande är ett bra exempel på en situation där det behövs åtgärder såväl från högskolorna, den offentliga sektorn som från arbetslivet. Många internationella studerande vill och stannar kvar i Finland efter att ha utexaminerats, men en del av dem lämnar Finland senare, eftersom de inte får jobb. För att situationen ska kunna rättas till krävs det att högskolorna stärker kontakterna med arbetslivet och beredskapen, att man inom det offentliga beslutsfattandet vidtar åtgärder för att undanröja hinder och bygga incitament samt att arbetsgivarna har en genuin vilja att anställa dessa förmågor.
Högskoleutbildning skyddar vanligen mot arbetslöshet. Ökningen av arbetslösheten bland nyutexaminerade högskoleutbildade framhäver ytterligare oron för ungdomsarbetslösheten. Den utdragna lågkonjunkturen försvagar den unga generationernas ställning och därför behöver vi åtgärder för att stoppa ungdomsarbetslösheten.
Alliansen ordnade i början av hösten ett evenemang där riksdagspartierna presenterade lösningar för att förebygga utslagning bland unga. Lösningsförslagen varierade från parti till parti. Det som var gemensamt för dem var att något måste göras. Vid budgetmanglingen gjorde regeringen skrivningar för att främja sysselsättningen bland unga. I åtgärderna ingår bl.a. arbetskraftsutbildning och arbetskraftsservice för unga samt stärkande av Ohjaamo-lågtröskeltjänsterna för personer under 30 år. Dessa åtgärder och de övriga utvecklingsobjekt som nämns ovan måste inledas genast, inte i framtiden.
Ainomaija Rajoo
Utbildningspolitisk sakkunnig
