Jag har under det här årtiondets sista höst funderat en hel del på vad 2010-talet har givit mig. Kortfattat gjorde det mig till mig, gjorde mig till den person som jag är i dag. Studentrörelsen spelade en betydande roll i min tillväxt: den gemenskapen gjorde mig till en påverkare och en ledare.
Jag kunde skriva en bok enbart om mina år som ordförande i Finlands studentkårers förbund. Det är ofattbart att det kan hända lika mycket i en vecka som i en månad och jag kan fortfarande hänga med på något sätt. Enligt den här beräkningsformeln tog 2019 alltså mer än fyra år. Det kan ta en stund att hitta orden för att beskriva det hela på ett uttömmande sätt.
Det här året var säreget, intensivt, berikande och viktigt. Det var heltäckande och enastående. Det var absolut det mest utmanande året som jag har varit med om, och till största delen på ett positivt sätt. Många misstag, misslyckanden och försummelser. Trötthet och en känsla av bristfällighet. Otaliga lärotillfällen, möten och insikter. Mycket skratt, lite debatterande, mycket predikande. Ett år som jag inte skulle byta mot någonting.
Att få vara en del av något större än mig själv är en otrolig upplevelse. Att känna att det jag gör har betydelse, att finna inspiration i människorna omkring mig. Att alltid lära mig något nytt, att upptäcka att jag klarar mig allt smidigare i allt knepigare situationer. Att vid någon tidpunkt inse att jag är personen i rummet som vet mest om det förevarande ämnet. Att förstå att jag har funnit något som bär mig resten av livet.
Sådana upplevelser har jag fått under mitt år i studentrörelsens ledning.
Om jag kunde ge ett råd till mitt yngre själv, skulle jag säga att du räcker till. Trots att du känner att allt borde alltid vara bättre, och att du kunde alltid bli bättre i ett och annat. Trots behovet att alltid sträva efter större saker och ivern att bygga en ännu lite bättre värld var det som tog dig dit du är nu. Trots att skorna växte och du med. Trots det räckte du alltid till.
Om jag hade ett råd till, skulle jag råda mig att njuta av färden. Se omkring dig, lyssna noggrant. Tänk för dig själv, men var alltid redo att ändra på dina uppfattningar. Hoppa i berg-och-dalbansvagnen och lyft upp armarna, eftersom du endast får en chans att göra något så häftigt. Titta in i ögonen, ta tag i handen. Låt människorna komma nära, låt vänskapen ändra ditt liv. Var inte rädd för dina känslor, för det var ju de som tog dig hit: passion för att skapa ett bättre värld, kärlek till allt det här.
Till den här dagens jag säger jag att jag är stolt. Stolt över allt som vi gjorde tillsammans under alla de här åren. Stolt över modet att vara uppriktig, att pröva på något nytt och att medge misstag, att göra bättre nästa gång. Stolt över platser där vi syntes i och bord som vi satt vid.
Jag är stolt över människorna omkring mig, att jag sett så många växa och utvecklas, nå sina mål. Jag är stolt över att jag vet att så många av dem kommer att stanna i mitt liv även efter årsskiftet. Jag är stolt över den person som jag blev och att jag kan acceptera att den här versionen är fortfarande ett pågående arbete – dock färdig nog att vara det bästa möjliga jaget just nu.
En tidsålders slut får många känslor att skölja över mig, men den viktigaste av dem är tacksamhet. Alla ni som varit med på den här färden: tack för allt. Jag fick mer än jag någonsin kunde drömma om.
Allt gott till dig personligen. Ha ett underbart nytt årtionde!
Sanni Lehtinen
FSF:s ordförande 2019
