Det sägs att finländarna har ett särskilt förhållande till sina skogar. De har ju trots allt möjliggjort en avsevärd ökning av landets välstånd och därigenom också uppbyggandet av välfärdsstaten. För en stor del av finländarna sammanflätas förhållandet till skogen med andra än ekonomiska värden, såsom kulturarvet, rekreation och landskapsvärdet. Skogarna täcker största delen av Finlands landareal, vilket gör skogarna till landets viktigaste naturresurs. Cirka 90 procent av Finlands skogar är i ekonomibruk. Globala miljökriser hotar numera hela världens samtliga levande organismer och i Finland har skogarna en särskild roll i uppbromsningen av klimatförändringen och biodiversitetsförlusten. I Finland är skogarna en viktig kolsänka och hem till många arter av organismer, men trots det är skogarnas kolsänka ohjälpligt liten och den belastande skogsanvändningen hotar många skogsarters och -naturtypers existens. Därför är det särskilt viktigt att lagstiftningen som styr användningen av skogarna grundar sig på forskningsdata och gör det möjligt att utnyttja naturresurser på ett hållbart sätt.

Tyvärr är de nuvarande politiska åtgärderna långt ifrån tillräckliga för att lösa hållbarhetsproblemen i skogsanvändningen. Utan en grundlig omvärdering av skogsrelationen kommer Finland inte att uppfylla de skyldigheter som fastställs av nationella mål, Europeiska unionen eller internationella avtal för att trygga kolsänkorna och förebygga biodiversitetsförlusten. Vi lever i en ny tid: skogarna är inte längre bara en outtömlig drivkraft för samhällsekonomin, utan de är också nyckeln till lösningen för att öka Finlands kolsänkor och den biologiska mångfalden. En omformning av skogsrelationen på en hållbar grund förutsätter kritisk granskning av prioriteringarna i skogsanvändningen.

Skogen har alltid en ägare och ägaren får i regel använda skogen som hen önskar, vilket ofta innebär kostnadseffektiv kalhuggning. Kalhyggen gör skogen till en utsläppskälla i upp till flera årtionden, orsakar permanent utarmning av skogsnaturen, förorenar vattendragen och förstör dessutom det vackra skogslandskapet. Det finns alternativa sätt att använda skogarna, såsom kontinuerlig beståndsvård, där man gör mindre avverkningar i skogen eller väljer de bästa träden utan att avverka hela skogsområdet. Ägarna ska styras till ansvarsfull skogsanvändning, liksom man också gör inom många andra branscher.

På lagnivå finns det mycket få ramvillkor för skogsanvändningen. Självreglering inom skogssektorn genom skogscertifieringar begränsar den naturskada som avverkningen orsakar, men i största delen av certifieringen som används för Finlands skogar finns det betydande brister ur hållbarhetsperspektiv. Certifieringen kan inte heller beakta den totala belastning som avverkningen medför eller helt förhindra avverkning i värdefulla naturobjekt. De statsstödda programmen för skydd av privata skogar som grundar sig på frivillighet är fina framsteg, men begränsade skyddsåtgärder möjliggör inte ensamma ett samhälle som i sin helhet är hållbart.

Hållbarhet i det finländska förhållningssättet till skogen kräver nytt slags tänkande: perspektivet av det allmänna intresset måste bli en central del av skogslagstiftningen. Allmänt intresse i samband med skogslagstiftningen innebär att de ekologiska aspekterna genomsyrar utnyttjandet av vårt lands viktigaste naturresurs mer än i nuläget.

En framåtblickande skogslagstiftning innehåller landsomfattande avverkningskvoter för att trygga stora kolsänkor, bestämmelser som styr avverkningssätten samt omfattande skyddszoner för skogsarter och vattendrag för att öka den biologiska mångfalden. Vid den hållbara omställningen av skogsanvändningen ska även skogsägarens ställning beaktas. Skogsägarens ekonomiska förluster kan lindras genom att ändra skogsbeskattningen eller lösa in områden utanför avverkningen.

Det finns redan lagstiftningsmetoder för en hållbar användning av skogarna. Nu behövs bara politisk vilja. Skoganvändningen har en enorm inverkan på både nuvarande och kommande generationer av människor, liksom även andra arters livsbetingelser, och därför måste det ekonomiska utnyttjandet av dem göras inom de ekologiska gränser som grundar sig på forskningsrön. Finlands ansvarstagande i globala miljökriser börjar med skogarna.