ESU – vår kära, viktiga råddboll

Nu har det gått av stapeln igen, nämligen European Students’ Unions förbundsmöte! ESU:s förbundsmöte hölls två gånger per år, senast den 1–7.5 på Malta och nu 27.11–3.12 i Israel. Ja, i Israel. ESU är nämligen en organisation som inte endast omfattar EU-Europa, utan Eurovisions-Europa. Under det en vecka långa seminariet och förbundsmötet diskuterade vi både Israels startup-scen och de lokala studerandenas roll inom den, och ESU:s verksamhet under de kommande åren.

Det här var ett viktigt förbundsmöte, eftersom vi inte endast fattade beslut om nästa års verksamhetsplan, utan också de strategiska prioriteringarna för de tre kommande åren. De strategiska prioriteringarnas period kommer att sträcka sig över två ministermöten i Bologna, så det är mycket viktigt att definiera på nytt vad ESU:s uppgift är och hur organisationen ska verkställa denna uppgift. Vi har ett klart svar på de här frågorna: ESU finns till för intressebevakning på europeisk nivå, och det bästa sättet att utföra denna intressebevakning är genom att prioritera de funktioner som stöder den. FSF är medlem i ESU därför att ESU har tillgång till sådana möten i Bryssel och Bolognaprocessens övervakningsgrupp som FSF som nationell organisation aldrig skulle ha tillgång till. Därför är det viktigt att FSF:s mål får en stor synlighet i ESU:s verksamhet.

FSF hade tre mål för förbundsmötet:

  1. De strategiska prioriteringarna ska vara mål som realistiskt sett kan uppnås, och som koncentrerar sig på EU-utbildningspolitik och Bolognaprocessen. ESU borde också inta en större roll i att koordinera intressebevakningen genom de nationella förbunden.
  2. Verksamhetsplanen ska vara genomförbar, balanserad och starkt fokuserad på intressebevakning.
  3. ESU:s ekonomi ska utvecklas på en stabil grund.

Vår delegation ansåg att dessa mål uppnåddes väl under mötet. När det är fråga om en internationell organisation som ESU är det klart att varje resultat kommer att vara en kompromiss. Medlemsorganisationerna kommer från mycket olika länder och organisationskulturer, och handlingarna innehåller alltid sådant som något förbund tycker är dåligt. Några av de särskilt stora framgångarna var att de ekonomiska målen inom de strategiska prioriteringarna gjordes vettigare, och att man lade till en inledning i verksamhetsplanen som fastställde att EU-intressebevakningen och Bologna-påverkan är de viktigaste punkterna i dokumentet.

I allmänhet kan jag vara mycket stolt över förbundsmötesresan. Jag fick avsluta mitt år i FSF med att vi verkligen lyckades lämna vårt spår på de kommande tre åren i ESU. Jag märkte också hur kär ESU som organisation har blivit för mig under det senaste året. När vi avslutade ESIB-mötet efter tre dagar och inledde ESU-mötet (fråga inte), och vi sjöng Pippi Långstrump för sista gången kände jag mig riktigt gråtfärdig. ESU är en väldig råddboll, men en mycket viktig och kär sådan. Jag hoppas att ESU i framtiden kommer att utvecklas och förändras till en ännu bättre organisation, men att de Pippi-aktiga konstigheterna får fortsätta. Det är vad som gör förbundet till vad det är: de europeiska studerandenas förbund.

P.S. Graduate tracking-diskussionen som inleddes på Malta fortsatte i Israel när FSF tillsammans med Tyskland öppnade punkten i det utbildningspolitiska policydokumentet på nytt. Resultatet motsvarade fint FSF:s nya linje från ett par veckor sedan om att samla in och utnyttja data!

 

Veera Alahuhta

Styrelsemedlem, FSF

  Tilaa SYL Blogi RSS-syötteenä >