Regeringen godkände förra veckan förordningarna om nya finansieringsmodeller för högskolorna.
Finansieringsmodellerna införs under avtalsperioden 2021–2024 och de träder i kraft från början av perioden. Finansieringsmodellerna har planerats utgående från målen i Visionen för högskoleutbildningen och forskningen år 2030. I detta visionsarbete har även FSF aktivt deltagit. I denna blogg ska vi därför sätta tänderna djupt i den nya finansieringsmodellen för universitet – smaka och njut!
Enligt målen för högskolevisionen ska minst hälften av de ungas åldersklass ta en högskoleexamen år 2030. Finansieringen av forsknings- och utvecklingsverksamhet ska enligt planerna öka så att dess relation till nationalprodukten blir fyra procent, idag lägre än tre. Dessutom får universiteten en ny uppgift – kontinuerligt lärande – som yrkeshögskolorna redan har infört i större utsträckning än universiteten. Alla uppställda mål avspeglar sig också i finansieringsmodellen. Eftersom kontinuerligt lärande är en ny uppgift för universiteten, som innebär en betydande förändring, kräver den även ökade resurser som stöd.
För första gången utformades finansieringsmodellen under ledning av undervisnings- och kulturministeriet i ett brett samarbete med olika intressegrupper, och även studerande kallades att delta i beredningen. En involverande och öppen beredning av finansieringsmodellen av det här slaget var något nytt, och möjligheten att tillsammans diskutera även svåra frågor gagnar säkert hela högskolefältet. Det riktas naturligtvis många motstridiga förhoppningar, intressen och förväntningar mot finansieringsmodellen.
Även undervisningsministern ville höra intressegruppernas och studentorganisationernas synpunkter. FSF och SAMOK träffade därför minister Sanni Grahn-Laasonen för att diskutera högskolevisionen och finansieringsmodellen.
Den nya finansieringsmodellen följer i stora drag den nuvarande modellen, men vissa större ändringar har införts. Den nya modellen innehåller en övergångsbestämmelse: när finansieringen för perioden 2021-2022 beräknas utan den strategibaserade andelen kan finansiseringen för en enskild högskola minska med totalt högst tre procent jämfört med året innan. En dylik gräns förhindrar stora förändringar i finansieringen på kort sikt och ger modellen stabilitet.
I media har uppgiften om kontinuerligt lärande fått mest uppmärksamhet. Uppgiftens betydelse kommer att öka klart – i universiteten fördubblas den till fem procent. Finansieringsmodellen innebär dessutom att studiepoäng som uppstått i samarbete mellan universitet genererar en belöning. Studenterna har erbjudit en plattformsmodell som redskap för att främja kontinuerligt lärande och samarbete och hoppats att samarbetet mellan högskolorna utvecklas ambitiöst. Även om finansieringsmodellen nämner samarbetsstudiepoäng ligger fokus på det egna universitetets examensproduktion i stället för att uppmuntra till egentligt samarbete.
Kriteriet på 55 studiepoäng slopas ur finansieringsmodellen, och i stället för att följa hur studierna framskrider fokuserar den nya finansieringsmodellen på antalet utexaminerade och på studietiden för examen. Övre gränser slopas för kandidatexamina, och särskilt på de områden där det finns stora mängder sökande samt efterfrågan på arbetsmarknaden höjs gränserna. FSF föreslog att studiepoäng ska användas som beräkningsgrund i modellen, men åtminstone hittills har denna approach inte fått understöd. Idén i detta initiativ är att studiepoäng ska redovisas till den producerande högskolan, till exempel inom den öppna utbildningen per läsår och inom examensutbildningen när examen har slutförts.
Finansieringsmodellen försågs också med en kvalitativ sysselsättningsindikator som mäter antalet sysselsatta ett år efter utexaminering. Den fungerar som en mätare på utbildningens kvalitet, vid sidan av feedback från studerande. En intressant detalj är att modellen belönar högskolorna med en dubbelkoefficient för utexaminerade som blivit företagare.
Examensmålen bestäms i den nya modellen via koefficienter. Antalet examina inom målsatt tid viktas med koefficienten 1,5 och antalet examina inom högst 12 månader längre än målsatt tid med koefficienten 1,3. Detta är en rejäl sporre för att slutföra studierna, och det återstår att se vilka åtgärder universiteten vidtar för att förkorta studietiderna. Förändringen öppnar upp många möjligheter för att öka resurserna för studiehandledning och för att utveckla handledningen. Dessa metoder har visserligen tidigare till en övervägande del bromsat mer än de sporrat.
Koefficienten för en andra examen i Finland på samma nivå fastställdes till 0,7 i stället för den tidigare föreslagna 0,5. Detta innebär att universitetet inte längre får lika mycket pengar för en andra examen på samma nivå. Vi på FSF anser att en andra examen innebär att man uppdaterar sitt kunnande och därmed också är en del av ett livslångt lärande, och att en lägre koefficient av det här slaget inte är förnuftig.
Jämfört med den tidigare modellen slopas en separat branschuppdelning av disciplinerna och man övergår till branschspecifika koefficienter, till tre olika ”korgar”. Detta kan precisera finansieringen i de branscher där gruppstorleken eller utrustningen ökar priset på att ordna utbildning. En egen finansieringsandel bestäms även i fortsättningen av riksomfattande specialuppgifter.
Den strategibaserade finansieringsandelen – som också har varit föremål för en het debatt – stiger till 15 procent (för närvarande 12 procent). Den fördelar sig på en del som stödjer universitetets strategi och förnyelse och en del som stödjer regeringens högskole- och vetenskapspolitiska mål. Samtidigt ökar öppenheten i fördelningen av strategimedel, vilket har välkomnats av alla. Snart torde ministeriet inleda en diskussion om hur kriterierna för denna fördelning av pengar ska fastställas. Förhoppningen är att dessa pengar verkligen ska göra det möjligt för universiteten att utveckla och profilera den egna verksamheten.
En av de viktigaste förändringarna är att indikatorerna för internationalisering slopas i den nya modellen och införlivas i universitetens egen andel av den strategiska finansieringen. FSF har framhållit hur viktig och betydelsefull internationaliseringen, såsom utbytesstudier, är för studenterna. Rätten till utbyte, internationalisering och språkstudier bör säkerställas även om den separata indikatorn för studentutbyte slopades. Även om utbytesstudierna inte ger särskilt mycket kunskaper, utvecklar de sådana meta- och arbetslivsfärdigheter bland studenterna, som de inte får någon annanstans. Samtidigt driver koefficienterna för utexamineringstid studerandena mot en snabbare utexaminering.
Med tanke på Finlands höga kunnande har alternativen inom studierna och möjligheten till olika ämneskombinationer inneburit genuin akademisk frihet och en fördel, eftersom det gör det möjligt att nya tankar och innovationer kan uppstå. Om du vill göra en personlig kompetensportfolio och kombinera kunnande inom olika områden ger den nya finansieringsmodellen inte nödvändigtvis stöd för denna tanke lika bra som tidigare.
Högskolorna har redan börjat planera sin verksamhet och anpassa den till den nya modellen. Stora skepp vänder långsamt och finansieringsmodellen är – trots dess betydelse – inte alls den enda faktorn som styr högskolornas verksamhet. Att blint följa finansieringsmodellen leder till en kraftig slagsida mot snabb utexaminering och hårt styrda examina. Då måste man också sörja för kvaliteten. Bollen ligger hos universiteten.
Jani Kykkänen
Utbildningspolitisk sakkunnig vid FSF
