Ni minns säkert att Visionen för högskoleutbildningen och forskningen som presenterades i höstas innehöll rätt så stora målsättningar om att höja utbildningsnivån, öka kontinuerligt lärande och förnya högskolorna.
FSF, Finlands ekonomer och Högskoleutbildade samhällsvetare har föreslagit en högskolornas plattformsmodell (länk) som en modell för att verkställa högskolevisionen. Syftet med modellen är att uppmuntra högskolorna att även öppna upp sitt studieutbud för andra än sina egna examensstuderande. Målet är alltså att de finländska högskolorna skulle fungera som en enda sammanhängande plattform för lärande. I det nätverksliknande systemet kunde studerande välja studier flexibelt från utbudet vid alla högskolors, oberoende av studieplats eller avsaknad därav.
Om vi vi kan nå högskolevisionens mål handlar framför allt om finansiering. Därför är en viktig del i att nå visionen att fundera på vilken logik som kunde användas i fortsättningen för att fördela finansieringen mellan universiteten och yrkeshögskolorna. För att visionens mål ska kunna uppnås ur studerandens plattforms perspektiv anser vi att finansieringsmodellerna måste uppfylla åtminstone följande mål:
1. Finansieringsmodellerna ska göra det lönsamt för alla finländska högskolor att erbjuda studiehelheter även för andra än sina egna studerande så att examensstuderande flexibelt ska kunna välja studier ur hela det nationella utbudet.
2. Finansieringsmodellerna ska utgöra en tillräcklig sporre för högskolorna för att de ska producera studiehelheter även för andra än examensstuderande (innan examensstudier, studier under arbetskarriären osv.).
3. Finansieringsmodellerna ska göra det lönsamt för högskolorna att i samarbete producera studiehelheter och examina.
För att det här ska vara möjligt måste man i högskolornas finansiering ge betydligt större vikt än nu åt de studier som slutförs av andra än examensstuderande. Ett sätt vore att vända på finansieringsmodellens logik så att en studiepoäng vore ett sk. grundläggande kriterium, och studiepoängen som produceras av olika användargrupper skulle realiseras enligt olika slags logik.
Finansieringsmodellen kunde alltså innefatta två olika studiepoängsindikatorer med olika betoning, varav den ena skulle omfatta examensstuderandenas studiepoäng och den andra skulle omfatta studiepoäng som tas inom kontinuerligt lärande. Pengarna som betalas ut på basis av examensstuderandenas poängantal skulle delas ut mellan högskolorna när en examen har slutförts. Hur många studiepoäng som härstammar från kontinuerligt lärande kunde granskas oftare.
Vi tar ett exempel där en studerande inkluderat studier från tre olika universitet i sin kandidatexamen. När examen slutförts skulle finansieringen fördelas mellan de här tre universiteten enligt hur många studiepoäng studeranden tagit vid varje universitet. Därför är alla tre universitet motiverade att även handleda studeranden eftersom alla drar nytta av att hen slutför sin examen, inte endast ett universitet.
I ett annat exempel har ett universitet producerat en gemensam studiehelhet tillsammans med ett framgångsrikt företag som utvecklar programvara. Till kursen anmäler sig 20 000 personer, som också kan vara personer som inte är examensstuderande och som vill komplettera sin kompetens (även betalande kunder). En fjärdedel av de anmälda, dvs. 5 000 personer, slutför kursen. Studerandena genomgår samma studiehelhet oberoende av sin ”status”, de kan lära sig tillsammans och skapa nätverk med andra studerande med olika slags bakgrund, och universitetets insats beaktas när finansieringen fördelas.
Vi medger att det här kan låta som en radikal förändring av tankesättet, men vi anser det vara nödvändigt om man eftersträvar mer flexibla och individuella studievägar, kontinuerligt lärande och samarbete mellan högskolor. Incentivet att producera examina bevaras, men verksamhetens logik blir mer fokuserad på lärandet. Samtidigt främjar det både högskornas samarbete och deras profilering och arbetsindelning.
Hur låter det? Hur skulle du värdesätta olika studiepoäng inom finansieringsmodellen? På vilka andra sätt kunde finansieringsmodellerna göra det möjligt att uppnå visionens mål? Vi fortsätter gärna diskussionen på Twitter under hashtaggen #korkeakouluvisio #högskolevisionen.
Niina Jurva, FSF, tf. 041 515 2230
Piritta Jokelainen, Högskoleutbildade samhällsvetare r.f., tf. 010 231 0358
Suvi Eriksson, Finlands Ekonomers, tf. 040 848 8935
