Den här sommaren fylls sociala medier än en gång av skärmdumpar från Studieinfo och beviljade studieplatser. För fler än hälften av dem som ansökt öppnas inte dörrarna till en högskola i år heller genom gemensamma ansökan.

”Ingen fara, försök igen nästa år.”

”Största delen av de sökande kommer in i en högskola inom bara några år efter att de börjat söka.”

Meningar som inte nödvändigtvis tröstar alls. Att få avslag vid dörren till högskolan kan väcka stora känslor av misslyckande. För många är situationen säkert krossande. Kom ihåg att du inte är ensam, och du får söka hjälp. Du har inte misslyckats fastän du inte kommit in på en högskola. Systemet har också misslyckats för din del.

Själv sökte jag till universitetet tre gånger, och på tredje gången kom jag in. Jag drog klassikern ”ett poäng från juridikstudier” och bedrev taktikspel med förstagångskvoten. Jag vågade inte läsa boken för inträdesproven till statsvetenskap fastän den stod i min hylla i ett år. Jag kunde ha kommit in av misstag och mistat min plats som förstagångsstuderande vid juridiska fakulteten om statsvetenskap inte varit min grej. Jag skulle ju bli riksdagens justitieombudsman. Som nittonåring hade jag knappt något hopp om att komma in på juridiska fakulteten om jag inte var förstagångare. Det var det som tände elden inom mig att lobba mot förstagångskvoten.

I över tio år har man i Finland försökt flytta ungdomar från andra stadiet till högskolestudier snabbare. Det att man lagt ner otroligt mycket möda på saken betyder inte alls att den skulle vara färdig. Ingen har egentligen någon helhetsbild över hur de konstanta reformerna påverkar ungdomarna och sökande i allmänhet. Stockningen av sökande är ändå fortfarande verklighet.

Den här våren skulle ha varit problematisk också utan coronaviruset.

Förstagångskvoterna har inte varit rätt sätt att påskynda övergångar till högskolestudier. De leder till taktikspel och försätter sökande i olikvärdig ställning i förhållande till varandra. Överflyttningslederna fungerar däremot långsamt och trögt, och förståeligt nog har det inte varit en prioritet att utveckla dem under de senaste årens utbildningspolitiska virrvarr. Man ansöker fortfarande om en andra studierätt genom gemensamma ansökan.

Det finns en motiverad rädsla för att betygsantagningen ska bryta ner det allmänbildande gymnasiet och universitetens autonomi att välja sina studerande, samt att den kommer att sätta ännu mer press på ungdomarna beträffande valen de gör. I kombinationen av betygsantagningen och förstagångskvoten kan en ung person hamna i en bransch som är obekant för hen och samtidigt förlora sin förstagångsplats.

Urvalsprov är inte heller problemfria. Det är otroligt tungt att lägga eventuellt hundratals timmar på att läsa provlitteraturen under press samtidigt som man är medveten om att det kan vara helt i onödan. Urvalsproven har utvecklats så att läsetiderna blivit kortare och proven blivit oberoende av prepkurser, men de har ännu en bit att gå. Genom urvalsprov har man ändå möjlighet att komma in oberoende av valen man gjort på andra stadiet.

Ändå är det sannolikare för sökande som haft framgång i studentskrivningarna att också ha framgång i urvalsprovet. De som gjort bra ifrån sig i lång matematik och modersmål klarar sig ofta bra i högskolestudierna. På sätt och vis är det förståeligt att man vill försöka flytta de här sökandena direkt till universitetet utan en tung urvalsprocess.

Det är intressant att se vilken inverkan det här har på utbildningens tillgänglighet när VATT:s och Löntagarnas forskningsinstituts mellanrapport om undersökningen som utreder antagningsreformernas effekter publiceras i slutet av året. Går det så att det blir ännu lättare för dem som vet vad de vill och har framgång i sina studier att söka sig till universitetet, och i stället går det ännu sämre för dem som ännu söker sin plats eller inte får toppvitsord i skrivningarna?

Så nej, du har inte misslyckats om du inte kom in på en högskola.

Till slut några ord till dig som just fick höra att du kommit in till universitetet

Om du däremot fick höra att du kommit in till universitetet, stora gratulationer och välkommen till akademiska studier!

Håll hjärtat och sinnet öppna för nya äventyr, konstiga biämnen och nya bekantskaper. Någon ekonomimänniska blir säkert arg när jag uppmanar dig att irra omkring lite och söka din egen grej, men gör det! Själv irrade jag raka vägen in i studentkårens verksamhet och därifrån till FSF:s styrelse. Man kan aldrig veta vad man hittar eller vart man hamnar, och det är det bästa med studietiden.

Paula Karhunen
Styrelsemedlem