Det finns ett starkt engagemang för att höja utbildningsnivån, men trots det verkar det inte gå att få fram tillräckligt med resurser. Ökningen av antalet nybörjarplatser har gjorts med en finansiering som inte når upp ens i närheten av de verkliga kostnaderna. FSF kräver att utbildningsnivån inte höjs på bekostnad av kvaliteten.
Målet att höja utbildnings- och kompetensnivån har ett brett stöd. Utbildningsnivån i de yngre åldersklasserna håller på att bli lägre än hos åldersklasserna som föddes i slutet av 1970-talet. Därför vill Finland höja de yngre åldersklassernas högskoleutbildningsnivå till 50 procent fram till år 2030. Målet baserar sig på Visionen för högskoleutbildningen och forskningen år 2030 som lades fram redan under senaste regeringsperiod och den nuvarande regeringens utbildningspolitiska redogörelse. Det är uppenbart att det krävs kraftiga politiska åtgärder för att uppnå målet. En av de viktigaste åtgärderna är att öka högskolornas nybörjarplatser, vilket även FSF understöder förutsatt att det finns tillräcklig finansiering för nybörjarplatserna.
Vi är inte bara bekymrade över kompetensnivån i vårt land, tillgång till högre utbildning för allt fler är även en viktig tillgänglighetsfråga. I våras blev två tredjedelar av alla sökande utan utbildningsplats och anhopningen av sökande är alltjämt verklig. År 2020–2022 har man beslutat att öka antalet nybörjarplatser med 6 300 platser och meningen är att de ska utökas ytterligare, bland annat med finansiering från EU:s återhämtningsinstrument och universitetens strategifinansiering. Målet att tredubbla antalet internationella studerande kräver även det fler nybörjarplatser.
Ökningen av nybörjarplatser har emellertid gjorts med en otillräcklig genomsnittsfinansiering på 6 000 euro per nybörjarplats per år. Detta har kritiserats av både Unifi, Arene och Bildningsarbetsgivarna som anser att de faktiska kostnaderna är närmare 10 000 euro. Denna skillnad kommer onekligen att avspeglas i utbildningens och studiernas kvalitet. Högskolornas finansieringsmodell belönar förstås studerande som blir klara (inom den målsatta tiden) retroaktivt. I en situation då basfinansieringspotten inte ökar och antalet studerande blir fler överallt blir konkurrensen mellan universiteten om finansieringen allt hårdare. De gamla nedskärningarna och universitetens prekära situation återspeglas dessutom fortfarande i undervisningen.
En stor del av universitetsstuderandena mådde dåligt redan före coronan och pandemin har förvärrat situationen ytterligare. Högskolorna måste klara av att ge undervisning och handledning av hög kvalitet till varje studerande. Det kräver tillräckliga resurser för personal och undervisningsmaterial. Att höja utbildningsnivån på bekostnad av kvaliteten är inte en förnuftig politik. Om det däremot helt enkelt inte finns en politisk vilja att öka finansieringen, kunde det vara värt att överväga att ta en paus i utökandet av nybörjarplatser. Detta har Finland åtminstone inte råd med.
