De studerandes utkomst är nästan en vits, mentalhälsokrisen är djupare än någonsin och stödbehovet tillgodoses inte. Samtidigt behöver Finland allt fler högskoleutbildade för att bemöta bristen på kompetent personal och de framtida behoven. Ekvationen är utmanande, men går att lösa. För att FSF:s utlopp inte enbart ska fokusera på att föra fram utmaningar vill vi erbjuda vår lösning för att avhjälpa situationen:
Låt oss göra studerandestatusen till ett anställningsförhållande vid universitetet.
Studier har redan länge kallats de studerandes arbete och det är de ju också: som medlemmar av forskarsamhället producerar de studerande också själva ny kunskap och för den även vidare till olika aktörer i samhället när de börjar arbeta efter examen. Vi anser att ett anställningsförhållande är en utmärkt medicin för många problem.
1. Lönen i skick
I Finland har alla (eller borde åtminstone ha) rätt att kunna försörja sig på sitt arbete. Men studerande kan inte alls försörja sig. Så här skulle även detta kunna lösas. Undervisnings- och kulturministeriet (UKM) kan överföra budgetmomentet för studiestöd direkt till basfinansieringen för universiteten, varvid universiteten kan betala lön till sina anställda ur egen ficka. Måltidsstödet kan i samma veva ändras till lunchförmån. Samtidigt råder man bot på de studerandes skuldsättning, eftersom man ju inte ger något lån som vederlag för arbete, utan helt riktiga prasslande sedlar.
2. Företagshälsovården fixar vården
Till arbetsgivarens skyldigheter hör också att ordna företagshälsovård inklusive förebyggande tjänster, som i nuläget lyser med sin frånvaro på grund av utmaningar med resurserna. Studenternas hälsovårdsstiftelse (SHVS) skulle vara en utomordentlig producent av denna tjänst. Högskolestuderandes hälsovårdsavgifter kan flyttas över på arbetsgivaren att lösa, varvid de studerande med sina små inkomster också skulle spara sina slantar som går åt till dessa.
3. Från en mentalhälsokris till välbefinnandetoppen
Utöver att arbetsgivaren ska ha en plan för tidigt ingripande är sjukledigheterna administrativt avsevärt enklare om den insjuknade är arbetstagare i stället för studerande. Ingen är ansvarig för en studerandes välbefinnande, men arbetsgivaren är ansvarig för sin arbetstagare. Studerandes stödtjänster kan också vara helt obefintliga, medan arbetsgivaren har en skyldighet att erbjuda arbetshandledning och hjälpa arbetstagaren att utveckla sin yrkesidentitet och bli en del av gemenskapen. FSF:s dröm om en välbefinnandeindikator i universitetens finansieringsmodell skulle kunna få en nystart om man genom en sådan mätning även skulle få arbetstagarnas sjukledigheter att minska.
4. Arbetstiderna i skick och semestrar i bruk
Frågan om studerandes rätt till semester, som nått så långt som till “gödgris-gate” är äntligen löst: arbetstagare har rätt till semester fastän studerande inte har det. Vi föreslår att för varje prestation på fem studiepoäng insamlar studeranden 2,5 semesterdagar. Semester främjar återhämtning och stöder således även studerandes inlärning och utexaminering inom utsatt tid. Genom att följa upp arbetstiderna och hålla fast vid dem kan man även se till att studerande inte vid sidan om studierna på heltid behöver skaffa sin försörjning på annat håll, så att veckotimmarna blir alarmerande höga – åtminstone inte utan ordentliga övertidsersättningar.
5. En ordentlig infrastruktur som stöd för arbetet
Fungerande anordningar, ordentliga och hälsofrämjande arbetslokaler samt andra faciliteter som behövs för studierna är blott en dröm för många studerande. I ett anställningsförhållande skulle också detta problem ligga hos arbetsgivaren, eftersom varje arbetstagare måste erbjudas ovan nämnda arbetsförutsättningar. Inom FSF inser vi förstås att universiteten som lider av ett finansieringsunderskott egentligen inte annars heller är de bäst utrustade i denna fråga – men kanske över 130 000 nya anställda skulle bidra till att skapa ett tryck även på denna fråga! Och så länge som inga arbetslokaler syns till får vi åtminstone avdrag för arbetsrum för skrymslena i våra ettor.
Omstruktureringen från studerande till anställd är enkel att förverkliga, eftersom nuvarande system kan tillämpas som en del av reformen. Vi föreslår att man snarast för förhandlingar om arbetsvillkoren mellan de studerande och universiteten, och att man avtalar nationellt om arbetsvillkoren på förbundsnivå. FSF är beredd att kalla representanterna för universiteten till Lappbrinken för förhandling om arbetsvillkoren – och kanske är följande studerandeantagning redan anställningsintervjuer!
Mer information:
Lotta Leinonen
Ordförande för FSF
044 906 5004
