Du stressar över dina inkomster, anmäler dig till för många kurser, lyckas inte i tentorna, glömmer saker, och gradun stampar på stället. Pressen att klara dig i högskolan och på jobb håller dig vaken om nätterna. Den offentliga debatten har fokuserat mer än tidigare på utbrändhet bland unga i studier och arbetslivet. Mielenterveyspoolis projektchef Alviina Alametsä och FSF:s styrelsemedlem Ada Saarinen funderar på sambandet mellan studerandenas psykiska utmaningar, utmattning i arbetet och rättvisa mellan generationerna i allmänhet.

Vägkost för livet från högskolan?

Högskolestudierna är en viktig period i en människas liv. Under studietiden växer människan och bygger upp en bild av sin framtid, sin karriär och vad det innebär att vara vuxen. Men för allt fler studerande kastar psykiska problem och utmattning en skugga över studievägen. Hur kan unga möta arbetslivets utmaningar om de blir utbrända redan under studietiden?

Psykiska problem bland studerande har ökat under 2000-talet. Fler än en tredjedel av studerandena lider av psykiska symptom minst en gång i veckan. Endast 66 procent av studerandena upplever att de mår bra eller mycket bra ur ett psykiskt perspektiv. Problemen är ofta kopplade till stress och känslor av otillräcklighet. Allt fler upplever att deras arbetsmängd är för stor och de bekymrar sig över både sina studier och sina möjligheter att få arbete i framtiden.

Forskning visar att en kroniskt dålig försörjning är en allt större faktor som förklarar varför studerande lider av utmattning. Studerandenas försörjning har blivit ojämlik. De som har det svårare utsätts för långvarig stress som kan leda till andra problem. En dålig försörjning leder också till att en del studerande arbetar under alla ledigheter och inte ger sig tid att vila och återhämta sig.

Det lönar sig att ingripa i psykiska utmaningar tidigt så att de inte förlängs eller påverkar studieförmågan. Universiteten, SHVS och den offentliga hälsovården borde se till att de stödtjänster som behövs är tillgängliga för studerandena och att arbetsfördelningen mellan de olika instanserna är tydlig. För tillfället kan det ta flera månader innan en studerande får hjälp, och hen vet inte ens alltid varifrån hen ska söka hjälp.

Tjänsternas tillgänglighet är inte den enda utmaningen vad gäller att förbättra psykisk hälsa. Individens och samhällets attityder kan ha en stor betydelse för om en studerande söker hjälp i tid. Vår prestationsfokuserade kultur där vi till och med glorifierar brådska och stress kan göra det svårare att söka vård och kan få människor att förneka sina känslor av utmattning.

Hur och varför blir en ung arbetstagare utbränd?

Om en ung person är utmattad och upplever att hen blivit utbränd redan under sina studier är det lätt att gissa att samma typ av problem även kan fortsätta efter att hen övergått till arbetslivet. I Sverige är man redan mer medvetna än i Finland om den problematiska ”trenden” där till och med unga under 30 år pressar sig så hårt att de bränner ut sig.

Men vad är det som får unga att bränna ut sig i arbetslivet? En orsak kan vara förändringarna i arbetslivet. På många arbetsplatser krävs allt mer självständighet i det egna arbetet, vilket är särskilt tungt för yngre anställda. På många ställen är rörligheten också större, vilket kan få människor att känna sig ersättliga. Det kan leda till ännu mer press.

Den här slutsatsen stöds även av Charlotta Niemistös undersökning om generation Y:s arbete^[1]. Hon upptäckte att många som arbetar med expertuppdrag inte antecknar alla sina övertidstimmar eftersom de inte vill verka svaga. De kan till och med dölja sin arbetsmängd från sina närmaste. I undersökningen konstateras det också att det är svårt för karriärinriktade experter att dra gränser mellan arbete och fritid.

Att smartapparater blivit vanligare är säkert en bidragande orsak till att det blivit svårare att dra gränser. Känslan av att vi ska vara nåbara hela tiden leder lätt till svårigheter att slappna av ens på fritiden. När vi kan arbeta när och var som helst kan många börja känna att det inte är egentlig arbetstid att till exempel snabbt läsa material som berör arbetet eller svara på ett arbetsmeddelande.

Samtidigt har tankesättet ökat, särskilt inom expertuppdrag, att en bra arbetstagare är lycklig, utåtriktad och mycket motiverad. På många arbetsplatser betonas en stark sammanhållning. Det gör det svårare att tala om både egna och arbetsgemenskapens problem. På en arbetsplats där alla verkar vara glada kan det vara utmanande att berätta om problem som berör ork eller psykisk hälsa.

Många drar sig också särskilt för att söka hjälp med psykiska problem, eftersom de är rädda att det kommer att leda till stigma och påföljder. Det finns en rädsla för att det kan försvåra vår position i arbetsgemenskapen och framtida sysselsättning om vi söker vård, får en diagnos eller ens bara medger att vi har problem.

När vi beslutat oss för att söka hjälp kan det vara svårt att få det i det nuvarande systemet. I synnerhet om en person inte har tillgång till eller vill söka sig till företagshälsovård kan det vara väldigt komplicerat och ta flera månader att få hjälp. Det leder till att problemen förvärras.

Varför har Finland helt enkelt inte råd att låta unga bli utbrända?

Vi har alla någon gång sett en befolkningspyramid och hört bekymrade bedömningar om hur Finlands försörjningskvot utvecklas. De konstanta förändringarna i befolkningsstrukturen ställer massvis med krav på både statens utgifter och pensionssystemets växande kostnader. Det förväntas att de yngre generationerna ska betala för det här bland annat genom historiskt höga pensionsavgifter och en allt högre pensionsålder.

Det lönar sig ändå inte att endast se på den officiella pensionsåldern, utan också fundera på hur vi kan förlänga karriärerna i sin helhet genom att lösa problem som relaterar till välbefinnande. Vi måste fundera på hur mycket resurser vi kan spara och hur mycket mänskligt lidande vi kan undvika om vi verkligen kan ta hand om människors arbetshälsa och göra de förebyggande tjänsterna mer tillgängliga.

Nästan hälften av invalidpensionerna beror på psykisk ohälsa. Fler än var fjärde person i arbetsför ålder lider av symptom som beror på utbrändhet i något skede av livet, och två eller tre procent lider av de här symptomen hela tiden. Enligt Europeiska arbetsmiljöbyrån beror till och med hälften av de förlorade arbetsdagarna på arbetsrelaterad stress.

Störningar i den psykiska hälsan kostar samhället cirka sex miljarder euro per år, vilket årligen betyder 3 500 euro per löntagare. Om vi kunde minska antalet personer som går i invalidpension på grund av psykisk ohälsa med 10–15 procent skulle bruttonationalprodukten växa med 0,3–0,5 procent.

De unga generationerna kan inte rädda den finländska välfärdsstaten om de inte får det stöd de behöver. Vi måste hitta lösningar på problemen med psykisk ohälsa innan det är för sent. Finland har helt enkelt inte råd att förlora en enda ung person till utmattning.

Vad ska vi göra?

Vi som samhälle måste satsa ännu mer på att vårda och förebygga utbränning och psykisk ohälsa. Finland behöver ett riksomfattande mentalvårdsprogram som sträcker sig över flera regeringsperioder och som definierar heltäckande sätt att förbättra den psykiska hälsan i vårt land.

På kort sikt behöver vi ytterligare satsningar på tjänster som både stöder psykisk hälsa och löser psykiska problem. För högskolorna betyder det att de bör utveckla stödtjänsterna för studerande, till exempel studiehandledningen och studiepsykologernas verksamhet. Undervisningsministeriet borde ge en rekommendation om till exempel tidsgränserna för tillgången till studiepsykolog.

Högskolornas, SHVS och de offentliga tjänsternas samarbete bör utvecklas. Den kommande utvidgningen av SHVS till att även omfatta yrkeshögskolestuderande ger en bra ram för det här. Vi måste se till att studerandena vet vart de ska vända sig i olika situationer, att de inte bollas från lucka till lucka, och att de får de tjänster de behöver.

De här tjänsterna måste också vara tillgängliga. Under nästa regeringsperiod måste det utredas hur vi ska se till att alla studerande till exempel har råd med den rehabiliterande psykoterapi som stöds av FPA. Vi måste också utveckla möjligheten till kortare terapiperioder till exempel med hjälp av en modell i stil med garantin för kortterapi som Mielenterveyspooli föreslagit.

Vi kan också alla göra vår del för att våra gemenskaper bättre ska stöda ork och psykiskt välbefinnande. Olika mentor- och kamratstödsarrangemang hjälper studerande att uppfatta och utveckla sin situation och sin bild av sig själv som studerande och arbetstagare. Samtidigt borde vi utveckla studerandegemenskaperna så att de erbjuder ännu mer stöd och empati. På dagen för psykisk hälsa bland studerande publicerade FSF ett blogginlägg där vi gick ännu djupare in i hur vi kan skapa välbefinnande genom empati.

Genom att satsa på ork och psykisk hälsa skapar vi lyckligare människor och en hållbarare framtid!

Alviina Alametsä, projektchef, Mielenterveyspooli

Ada Saarinen, styrelsemedlem, FSF

^[1] Niemistö Charlotta, Karjalainen Mira och Hearn Jeff (2017): “Pakko painaa pitkää päivää”: Työn ja muun elämän väliset hämärtyvät rajat tietotyössä. I Työaikakirja. Mika Helander, Ilkka Levä och Sanna Saksela-Bergholm (red.) Helsingfors: Into Kustannus. 147–170.