Sedan 1990-talet har det upprepade gånger skurits ned i utbildningen i Finland, varför finansieringen av högskoleutbildningen släpar efter beträffande de nuvarande kraven som riktas mot högskolorna. Till följd av nedskärningarna har utbildningsnivån stampat på stället, vilket tydligt kan ses i Bildningsöversikten som nyligen publicerades. Finansieringsunderskottet syns även mycket konkret som överbelastade väglednings- och stödtjänster i de studerandes vardag. De kortsynta nedskärningarna i utbildningen får ett pris som ska betalas under kommande valperiod.

De studerande, högskolorna och arbetsmarknadsorganisationerna har redan länge varnat beslutsfattarna för de långsiktiga konsekvenserna av nedskärningarna i utbildningen. Till exempel nobelpristagaren i ekonomi Bengt Holmström kritiserade i tiderna regeringen Sipilä för nedskärningar på en miljard euro i utbildningen. Hittills har man dock valt att ignorera varningarna.

En höjning av utbildningsnivån förutsätter tilläggsfinansiering

Den utbildningspolitiska debatten under de senaste veckorna väcker hopp om att politikerna äntligen har lyssnat till varningarna. Inget parti förnekar de destruktiva konsekvenserna av nedskärningarna. Däremot erkänner alla att de har åstadkommit en sänkning i utbildningsnivån och skapat en brist på kunnigt folk i vårt land. Detta framkom till exempel i Akavas panel, där alla partier var beredda att förbinda sig till finansiering av utbildningen.

Statistiken över kompetens- och utbildningsnivån i bildningsöversikten oroar alla. Det räcker dock inte längre med tal om oro, utan vi behöver mer finansiering. Tilläggsfinansiering för högskoleutbildningen är ett minimikrav för att öka antalet studerande som antas och lösa bristen på kompetent folk. Vi behöver tilläggsfinansiering också för att de studerande ska kunna garanteras tillräckliga stöd- och vägledningstjänster samt studiero.

Om man beslutar fortsätta med nedskärningspolitiken avseende utbildning under den kommande valperioden, låter bli att satsa på utbildning eller konstruerar avgiftsbelagda hinder för att komma in på högskoleutbildning är partierna beredda att godkänna en låg utbildningsgrad och arbetskraftsbrist i Finland.

Bristen på kompetent folk är också ett kvalitetsproblem

Bristen på kompetent folk och en sänkt utbildningsnivå i Finland är enkla att mäta kvantitativt, men i bakgrunden finns ett kraftigt kvalitetsproblem. Samhället saknar tillräckligt kunnig arbetskraft för att tillgodose efterfrågan från arbetsmarknaden i en förändrad värld. Vårt samhälle behöver fler högskoleutbildade och utbildningen medför kunskaper både för individen och samhället. Det ska ändå inte prutas på högskoleutbildningens kvalitetsmål. Utbildningen måste vara högklassig, och problemet kan inte lösas enbart med kvantitativa mål. Kvaliteten på utbildningen och bildningens egenvärde får inte överskuggas av kalla tal.

Debatten riktas lätt in på vikten av högskoleutbildning, men målet om en högskolenivå på 50 procent har också en annan sida. I denna diskussion måste man i synnerhet komma ihåg dem som avlagt examen på andra stadiet. Vi behövs alla! När utbildningsnivån höjs ska man också betona övergången från yrkesutbildning till högskola, eftersom alla utbildningsnivåer ska uppmuntra individer till bildning och att befria sitt potential. Utbildningssystemet ska ses som en helhet, och alla stadier måste garanteras tillräckliga resurser.

Mer information:

Roosa Grönberg
Styrelsemedlem, utbildningspolitik, arbetsliv
044 906 5001
roosa.gronberg@syl.fi

Jenni Suutari
Styrelsemedlem, utbildningspolitik och ESU
044 906 5002
jenni.suutari@syl.fi