Sedan utbildningsnedskärningarna år 2015 har de finländska studerandenas mobilitet minskat. Finlands regerings mål att öka antalet internationella studerande fram till år 2030 är ett stort steg mot en internationellare universitetsgemenskap. Vi behöver dock satsa också på finländska studerandes internationalitetskompetens och internationaliseringsfärdigheter. Vi lever i en global värld och färdigheter man lär sig under utbyten, såsom språkkunskaper och förmåga att fungera i en mångkulturell miljö, är centrala kompetenshelheter i arbetslivet och vardagen. I nuläget har dock inte alla grupper av studerande tillgång till utbytesstudier.

Drygt 12 procent av universitetsstuderandena har familj. För många med familj är det inte möjligt att lämna familjen i Finland och åka utomlands för att studera ensam i flera månader. Att ta med sig familjen är inte heller helt lätt. Rörlighet kräver också oskäliga ekonomiska ansträngningar, då finländska studerande med familj redan har små inkomster.

Det ligger i hela samhällets intresse att internationella färdigheter blir en del av varje studerandes examen. Var och en bör ha jämlika möjligheter till internationalisering oavsett livssituation. Det här skulle gagna inte bara individen och universitetet utan även de framtida arbetsgemenskaperna. Därför bör samhället satsa speciellt på att stödja möjligheterna för varje studerande.

Under stödperioden 2021–2027 har en studerande med familj och ett eller flera minderåriga barn rätt till tilläggsstöd för studerande med familj. Vid långvarig rörlighet är tilläggsstödet utöver Erasmus-stödet 250 euro i månaden. Det är säkert onödigt att konstatera att man inte med 250 euro kan försörja hela familjen utomlands, där levnadskostnaderna i värsta fall kan vara mycket högre än i hemstaden i Finland.

I synnerhet stipendiet för studerande med familj bör höjas. Utöver ekonomiskt stöd bör man satsa på tjänster för personer med familj i det mottagande landet – också i fråga om rörlighet till Finland. Det är särskilt svårt att ordna dagvårdstjänster bara för en kort tid och språkmuren blir också fort ett problem. För studerande med familj kan man fundera på möjligheten att anställa exempelvis ett hembiträde eller en au pair för att underlätta vardagen och barnavården, så att det går att avlägga studier utomlands. Ofta kan avsaknaden av ett stödnätverk i vardagen utomlands bli till ett hinder. Därför kan det vara på sin plats att fundera över hur man kunde få ens en del av det inhemska stödnätet med i internationaliseringsperioden.

Även alternativa internationaliseringssätt bör skräddarsys, exempelvis korta utbytesperioder som inte kräver långvarig frånvaro från hemmet. En ny möjlighet är att utvidga hybridrörlighetsperioder, där man efter en kort utbytesperiod kan fortsätta studierna på distans i hemlandet. Virtuell rörlighet ger goda möjligheter till kurser som förbereder utbyten, såsom för språkinlärning, som borde utnyttjas allt mer.

Universitetens rörlighetstjänster har ofta bristande kunskaper om situationen för studerande med familj. Rörlighetstjänsterna bör identifiera behoven hos studerande med familj och hänvisa dem till tillgängliga stödtjänster. Om vi verkligen vill öka internationaliseringen måste vi beakta alla studerandegrupper; för att uppnå målet måste vi också satsa tillräckligt på att stödja internationaliseringen.

Jenna Rautionaho
Styrelsemedlem, EU och ESU, internationella studerande
044 906 5005
jenna.rautionaho@syl.fi

Suvituuli Lundmark
Styrelsemedlem, socialpolitik (hälsovård, välbefinnande, jämlikhet), utvecklingspolitik och miljö
044 906 5003
suvituuli.lundmark@syl.fi