Under de senaste årtiondena har det skapats en mängd olika strukturer som syftar till att främja jämlikhet vid universitet och studentkårer. Arbetsgrupper och jämlikhetsprogram har upprättats kring jämlikhetsarbete. Trots de framsteg som har gjorts återspeglas jämlikhetsarbetet inte alltid i praktiken. Det finns många utmaningar för minoriteter i universitetsgemenskaperna som ännu inte är identifierade. Därför måste arbetsgrupper och jämlikhetsarbetet i allmänhet fortsätta enträget. Men vilken roll spelar studerande och studerandegemenskap i detta sammanhang?

Studerande ska ta upp problem och kräva åtgärder – inte bara från universitetet utan också från studerandegemenskapen. Åtgärder som undergräver jämlikheten är ofta inbäddade i en rad etablerade rutiner och normer. Kan studerande själv bestämma, vilket namn vill hen bli kallad? Är de studerande fortfarande könsbestämda? Har alla, oavsett bakgrund, möjlighet att delta i aktiviteter och kvällssamvaro? Tröskeln för att delta i aktiviteter kan bli hög om man hela tiden måste frukta att bli könsbestämd felaktigt eller bli kallad vid ett namn man inte längre använder.

Studerandeorganisationerna kan påverka sin egen studerandegemenskap till exempel genom att skapa sina egna principer för ett säkrare utrymme, genom att ingripa i olämpligt beteende eller genom att granska sina egna aktiviteter och utrymmen. Det är nödvändigt att omsätta övervägandena i praktiken. Kan toaletterna vara könsneutrala eller kan registreringsformuläret ha ett eget fält för namnet man vill bli kallad?

För att förändring ska kunna ske krävs det att man identifierar hur studerande som tillhör olika minoriteter beaktas eller ignoreras. Före förändringen måste tydliga steg tas för hur jämställdhetsfrågor främjas och hur diskriminerande och utmanande strukturer ska hanteras inom studerandegemenskapen. Det räcker inte med vackra ord, du måste överföra din vilja till handling också.