Varför kan man inte få till stånd fullständiga urvalsprov under coronatiden?

För närvarande lever tusentals människor i en spännande tid. Merparten av universitetens urvalsprov kommer nämligen att hållas i slutet av maj. Studentrörelsen har i åratal entusiastiskt försvarat urvalsproven vid antagningen av studerande till universiteten, och det finns många viktiga grunder för detta. I år och i fjol har urvalsproven dock fått exceptionell uppmärksamhet i och med att coronan har satt käppar i hjulet för dem som ordnar proven. Hur kan det vara så svårt att ordna problemfria urvalsprov under en pandemi? Åtminstone när man lyssnar på twitterpåverkare verkar det finnas enkla lösningar.

I fjol kritiserades universiteten högljutt för att urvalsproven inte ordnades som närprov. Coronan kom som en överraskning för universiteten, som förberedde sig för antagningen av studerande, eftersom lockdown utlystes i landet endast kort före de första proven. I brådskande ordning ökade universiteten betygsantagningen avsevärt, eftersom det gjorde det möjligt att göra en större del av antagningen på ett coronasäkert sätt. Ökningen av betygsantagningskvoten väckte irritation bland dem som försvarade uttagningsproven, och för de sökande var det särskilt problematiskt att denna ändring genomfördes under pågående urvalsprocess. För många minskade möjligheterna att få en studieplats genom inträdesprov dramatiskt när provläsningen redan var i full gång.

Universiteten beslutade under den första coronavåren att ordna urvalsproven i två faser. En första gallringsfas genomfördes i form av ett distansprov och en andra fas i form av ett närprov. Genomförandet gav upphov till många slags problem. I och med att de oövervakade distansproven i det första fasen innebar en teoretisk möjlighet att googla svaren fylldes tidningsrubrikerna av fuskmisstankar, och det fanns ingen vattentät lösning för att verifiera examinandernas identitet och därigenom trygga hemfriden. Förverkligandet av de studerandes rättsskydd kom i en tvivelaktig dager, eftersom skillnaderna i provpoäng i den första och andra fasen kunde lämna den som sökte till handelshögskola utan studieplats.

Är årets genomförande bättre än i fjol?

I år förband sig universiteten redan tidigt till att ordna närprov och hörde studerandeorganisationerna när de planerade proven. Närproven tryggar de sökandes jämlikhet och rättssäkerhet. Ett missförhållande var dock i synnerhet ställningen för de sökande som exponerats eller insjuknat före eller under provet. Ödet för dem som hamnat i karantän har väckt stor irritation, och många anser att situationen är orättvis. De sökande har t.ex. på grund av boendearrangemang och arbetssituation olika möjligheter att skydda sig mot viruset. Den samhälleliga situationen är så exceptionell att många anser att universiteten borde ha ordnat undantagsarrangemang för dem som hamnat i karantän. Det är lätt att förstå motiveringarna till detta.

Ställningen för dem som satts i karantän var annorlunda i studentexamen än i urvalsproven

Under våren har man kommit på en annan lösning på karantänsfrågan. När det gäller arrangemangen kring studentexamen gavs gymnasierna beslutanderätt i fråga om huruvida möjlighet att delta ska ordnas för dem som hamnat i karantän. Detta kunde ändå inte alla gymnasier göra. Där man beslöt sig för att ordna denna möjlighet var de säkerhetsåtgärder som användes omfattande och inkluderade t.ex. separata lokaler och frivilliga övervakare. Även i studentexamen anvisades de som hamnat i karantän att i första hand annullera sin anmälan och delta i proven nästa gång de ordnas.

Universiteten var tvungna att i tid dra upp klara riktlinjer om möjligheten att delta för dem som satts i karantän. Beslutet kunde inte lämnas till sista minuten, och det var skäl att undvika misstagen i de ändringar av urvalskriterierna som gjordes mitt under antagningen i fjol. Det är omöjligt att på förhand veta vilken coronasituationen är när proven ska hållas och hur många sökande som har satts i karantän. För några få kan det ha varit möjligt att ordna specialarrangemang, men om hundratals personer satt i karantän, skulle arrangemangen vara omöjliga att genomföra.  Det är inte heller önskvärt att sökande till olika universitet eller ansökningsobjekt ställs i ojämlik ställning. Det skulle också vara svårt at ta sig till provplatsen utan risk för att utsätta andra människor för fara. Möjligheten att delta på distans eller ordnandet av en andra provomgång är förknippat med enorma likabehandlingsproblem. Likabehandling av examinanderna är en viktig grundläggande princip som man måste hålla fast vid.

Slutresultatet blev ett liknande upplägg som vid urvalsproven under en vanlig vår: de sökande bär själva ansvar för om de på provdagen är i form att delta eller inte. Om man är sjuk eller i karantän kan man inte delta i prov.

Att utsätta andra för risk är inte godtagbart

Den strikta linjen att det inte finns något annat sätt att delta har också lett till annan kritik. Det finns en rädsla för att det faktum att det inte finns något alternativ leder till att de sökande frestas av att komma på plats med symtom och undvika att söka sig till coronatest före provtillfället. På så sätt ifrågasätts hela säkerheten vid närprov.

Rädslan är i sig förståelig, eftersom urvalsprovet är ett viktigt ögonblick i sökandens liv och det kan kännas oskäligt att förlora möjligheten att delta på grund av halsont. Det är dock fråga om andra människors säkerhet, och ett år av ens liv kan under inga omständigheter på ett godtagbart sätt ges företräde framför andras hälsa. Det skulle också vara orimligt att kräva att universiteten ska planera proven utgående från att sökandena handlar ansvarslöst och inte följer anvisningarna. Det är också skäl att komma ihåg att äventyrande av andras hälsa avsiktligt eller av likgiltighet kan vara ett brott. Även om det är möjligt att oansvarigt beteende förekommer, är det viktigast att se till att man på provplatserna säkerställer tillräcklig ventilation, säkert avstånd och god hygien. Snart vet vi hur bra arrangemangen har lyckats. 

Distansstudier kan dock vara en framtid

Det lönar sig att förhålla sig fördomsfritt till urvalsprovens framtid trots problemen. Proven ska inte avskaffas bara för att de inte fungerar perfekt, utan problemen bör identifieras och åtgärdas.  Proven orsakar till exempel press på köp av prepkurser och behandlar dem som bor i olika delar av Finland ojämlikt. Behovet av prepkurser måste minskas, förberedelsetiden förkortas och frågorna utvecklas. Det mest idealiska vore att man skulle kunna delta i proven lika enkelt såväl från utlandet och de glest befolkade områdena i Finland som från universitetsstäderna. Någon slags distanslösning kan i framtiden vara det bästa sättet att ordna proven. Dessförinnan måste dock många öppna frågor lösas, till exempel om övervakningen av och tillgängligheten till prov. Trots svårigheter och missförhållanden kan man ta lärdom av antagningsförfarandena under coronatiden på vägen mot fullständiga prov.

 

Camilla Saarinen 

Styrelsemedlem

Camilla Saarinen
Styrelsemedlem, utbildningspolitik, FSF100, organisationer och kultur

Nyaste publikationer

Se mer
SYL contact us SYL logo
Har du frågor? Kontakta oss!
Vi är experter på studentliv och står till din tjänst. Vi svarar gärna på alla aktuella frågor som gäller studerande och högre utbildning.