I augusti gjorde Yle en undersökning där unga fick svara på fem frågor som 15–29-åringar vanligtvis är mest oroliga för. Unga människor var mest oroliga över försörjning och krig. Det väsentliga med detta var dock att rädslan för klimatförändringarna var iögonfallande och lyste med sin frånvaro. Det är värt att här nämna att i en liknande undersökning från år 2020 var klimatförändringarna det största bekymret. Denna oro har också återspeglats i ungdomsbarometern.
Naturligtvis har världen förändrats sedan år 2020. Vi har genomlevt coronakrisen, vars effekter på samhället inte ens är riktigt kända ännu. Innan alla restriktioner ens hade slopats började kriget i Ukraina. Allt detta har gått väldigt snabbt och på ett sådant sätt att ingen har hunnit förbereda sig på det värsta. För alltför många studenter och unga har ensamhet, pengabekymmer och rädsla för framtiden blivit en stor skugga som följer dem i vardagen.
Men klimatkrisen pågår redan nu och kan ses överallt omkring oss. Somrarna blir varmare, olika virus som härrör från djur sprider sig runt om i världen och det finns inte tillräckligt med rent vatten åt alla. Samtidigt får klimatförändringarna inte det utrymme de förtjänar i media, även om man kunde förhindra en mängd andra kriser genom att förhindra klimatkrisen. Naturligtvis har vi flera organisationer och företag som nämnt att ekologi står som ett av deras viktigaste värden. Faran är dock att ekologi och gröna värden förblir bara snack och trendiga marknadsföringsknep. I stället behöver vi dock helt enkelt konkreta åtgärder.
Temat är förtryckande och orsakar smärta i världen, eftersom miljön vi har tagit för given håller på att falla sönder omkring oss. Unga människor kan inte klandras för att de inte ser klimatkrisen som sin största rädsla för tillfället. Hur kunde de uppmärksamma klimatkrisen då man i samhällets strukturer ständigt försöker dölja och släta ut den? Därför riktar jag min blick mot ansvarsfulla vuxna – beslutsfattare och representanter för medier. När unga inte orkar oroa sig för klimatet är det dags att ta ansvar. Dessutom ska inte unga människor vara de enda som bär ansvar, eftersom miljön är en gemensam fråga för oss alla. Klimatkrisen är en generationsfråga och dess konsekvenser drabbar särskilt unga människor. Denna börda kan inte bara läggas på unga människor.
