Idag producerar mänskligheten en helt ofattbar mängd data. Våra konsumtionsvanor, våra rörelser, vår sömn, våra måltider och våra samtalsämnen kan bandas in och analyseras om vi tillåter det – och ibland fastän vi inte skulle tillåta det. I och med utvecklingen av datorernas beräkningskapacitet och analyseringsverktyg kan data förädlas till information på ett allt mer effektivt och förfinat sätt.

Detta medför också helt nya möjligheter för universiteten. Under en period av förminskade resurser kan verksamheten effektiviseras. De som inte klarar sig så bra i sina studier kan erbjudas stöd, man kan samla in feedback och göra processerna i utbildningen bättre för alla. Informationen som universiteten samlar in om sin verksamhet används redan nu till en viss grad inom utvecklingsarbetet, men så kallad ”ledning genom data” lär bli klart vanligare under de närmaste åren.

Data får under inga omständigheter utgöra mål eller begränsningar, utan lärande och bildning fungerar fortfarande som universitetens ledstjärnor. Segmenteringen av studerandegrupper för olika ändamål får inte bli ett problem för jämlikheten.

Universiteten, liksom andra institutioner som erbjuder utbildning, kommer inte att förlora sin grundkaraktär på grund av den teknologiska utvecklingen eller användningen av data. En grundläggande faktor än den mänskliga kontakten. Man ska inte nedvärdera studiehandledarens, lärarens eller lärdomsprovets handledares arbete – maskiner klarar inte av allt. Användningen av data medför ändå väldigt många möjligheter bara man kan undvika de värsta fallgroparna. Enligt ett gammalt visdomsord är kunskap makt, och som en av vår tids stora tänkare Spindelmannen lär oss: with great power comes great responsibility.

Tapio Heiskari
Utbildningspolitisk sakkunnig på FSF