En studiepoäng är 27 timmar

“Som indikator bygger en studiepoäng på ett diffust avtal” och “den studerande bestämmer själv hur mycket hen vill anstränga sig för sina studier”, skrev Tuija Siltamäki i gårdagens kolumn på Yle, vilket fick oss på FSF att sätta kaffet i vrångstrupen.

Trots att vi snabbt återhämtade oss från den bittra smaken i luftstrupen var vi fortsättningsvis besvärade av påståendena. Genom dem var det igen möjligt att sprida uppfattningar som ifrågasätter de studerandes flit och arbetsmoral.

Förra året kulminerade debatten om de studerandes sommarlov i och med att de jämfördes med gödgrisar. Det finns starka fördomar om studerandes “lathet” som väcks mycket lätt trots att verkligheten är en annan.

Studerande har en tung arbetsbörda

Siltamäki påstår att den rekommenderade arbetsmängden på 27 timmar är riktgivande och att man även klarar sig med mindre ansträngning så länge man tolererar lägre vitsord och darr på ribban.

Men så är inte fallet, eller åtminstone håller saker snabbt på att förändras. En i enlighet med Bolognaprocessen tillämpad riktgivande 27 timmars arbetsmängd håller på att bli ett mål som allt fler högskolor använder som anvisning för sin kursplanering. Arbetsmängden kan utvärderas till exempel med en Excel-tabell, medan man följer med den faktiska arbetsmängden via respons från studieperioden.

Förstås finns det ännu kurser där man kan få snabba och rimliga vitsord med ett par ”all nighters”. Men de blir allt mer sällsynta.

Hur är det med studieframgång? Alla stressar inte över vitsord, men vissa måste göra det. Vitsorden kan påverka till exempel tillgången till önskade huvudämnen, biämnesstudier, praktik, utbytes- eller magisterprogram, eller till en bra pro gradu-handledare.

Jag skulle inte rekommendera att man ignorerar högskolestuderandes vitsord.

Uppfattningen om att en studerande själv kan kontrollera sin egen arbetsmängd är en aning verklighetsfrånvänd. Studerandens utkomst är bunden till insamlade studiepoäng. Om den studerande inte samlar tillräckligt med studiepoäng, det vill säga fem per månad, får hen inte studiestöd. Det lönar sig inte att lämna kursernas avläggande åt slumpen.

Den studerande upplever alltså från många olika håll kompromisslösa förpliktelser att slutföra sina studier snabbt och med goda vitsord. Det gör många utmattade.

Förslag för att förbättra de studerandes ork

Trots vår avvikande lägesbild delar vi en gemensam önskan och vilja med Tuija Siltamäki. Utmattning bland studerande är ett allvarligt och vittgående problem. Det kan försena examina och påverka orken i arbetslivet även efter flera år. Utmattning måste tas på allvar.

FSF har till exempel föreslagit att höja det maximala antalet studiestödsmånader. Det skulle hjälpa till att minska trycket på studerande. Att höja studiepenningen skulle å sin sida minska oron för utkomsten och behovet av att arbeta vid sidan av studierna.

Med tanke på planeringen av studier och för att undervisningen ska vara högklassig och välarrangerad är det viktigt att ombesörja tillräckliga pedagogiska färdigheter hos undervisningspersonalen och tillräckliga resurser för denna. Det underlättar även de studerandes studier och gör dem smidigare. Vi kan även minska de studerandes upplevda börda genom handledning och coachning i universitetsstudier, samt genom tillgängliga välbefinnandetjänster för studerande.

Det viktigaste är emellertid att vi är överens om problemet. Många studerande har en hård arbetsbörda, som inte alltid är upp till den studerande själv.

 

Sakari Tuomisto
Socialpolitisk sakkunnig (studentekonomi, boende)

Nyaste publikationer

Se mer
SYL contact us SYL logo
Någon att fråga?
FSF besvarar gärna alla aktuella frågor beträffande studerande och högre utbildning.