Arbetet med visionen för Högskoleutbildning och undersökning 2030 som började förra året har dominerat den utbildningspolitiska debatten. Förutom den egentliga visionen som gjordes förra hösten har man dessutom detta år bearbetat en konkret vägkarta och letat efter lösningar för att uppnå visionens målsättningar. Samrådet om att ändra universitets- och högskolelagarna avslutades nyligen och det slutliga förslaget går vidare till riksdagen inom kort.
I lagförslaget sökes det nya metoder för att främja målsättningarna i visionen. En del av dem är bra, andra är problematiska. Vi förhåller oss kritiska till utvidgningen av beställningsundervisning, och vi ser det inte som en väldigt relevant åtgärd för att lyfta undervisningsnivån. Som nackdel finns en reell risk att man undviker urvalet av studerande. Att ändra på urvalsprocessen för högskolorna, speciellt för specialvalen innehåller många frågetecken: det är i princip omöjligt att förutspå sameffekterna för alla förändringar. Att främja överföringsstudier är däremot en önskvärd sak och det borde man satsa på ytterligare.
Visionen sätter många ambitiösa målsättningar för högskoleutbildningen. Som många andra tog vi på FSF varmt emot målsättningen om att höja utbildningsnivån i Finland. Nu återstår att se om de åtgärder som presenterats räcker för att nå målen. Nu har man bara talat om metoder som inte kräver mera pengar. Hur långt kan man till syvende och sist komma med sådana metoder utan att man till exempel måste sänka nivån på examina? Det är klart att staten, för att främja visionens målsättningar under kommande regeringsperiod, måste satsa ekonomiskt på högskoleutbildningen.
Partierna och de politiska aktörerna formar under hösten stadigt valstrukturer. Det skall bli intressant att följa med hur diskussioner som förts under visionsarbetet lyfts fram under valet och när man förhandlar om en ny regering. Under nästa regeringsperiod skall nämligen en mängd utmaningar lösas, som identifierats just i visionsarbetet. Förutom att lyfta utbildningsnivån borde man öka investeringarna i forsknings- och utvecklingsverksamhet samt lösa hur man skall finansiera den kontinuerliga inlärningen som man talat mycket om. Staten borde fortsättningsvis finansiera grundexamen, men när det gäller den kontinuerliga inlärningen så är situationen inte nödvändigtvis så enkel. Man kan vara tvungen att söka nya finansieringskällor från den privata sidan, i praktiken från enskilda personer och arbetsgivare. Det är ändå kritiskt att även den kontinuerliga inlärningen skulle vara tillgänglig alla oavsett livssituation. Behovet att fördjupa sitt eget kunnande under karriären kommer säkert att beröra nästan var och en av oss.
Utbildningssystemet och den akademiska världen förändras sakta, så vi måste agera snabbt om vi vill uppnå visionens målsättningar. Därför bör den kommande regeringen hastigt skrida till åtgärder för att säkerställa en hållbar finansiering för högskolorna. Endast en tillräcklig allmän grundfinansiering ger högskolorna möjlighet att lösa de utmaningar som ställts för dem.
Miika Tiainen
FSF:s ordförande
