Skulle du skära ner på kvalitet eller välbefinnande?

Regeringens halvtidsöversyn närmar sig.

FSF publicerade sina mål inför halvtidsöversynen 9.3. och vad de har gemensamt är en tanke ‒ de studerandes rätt att studera och utexaminera sig som välmående medlemmar i samhället. Rätten att koncentrera sig på studierna på heltid, rätten att få hämta andan och att få hjälp när de behöver det. Finland behöver välmående studerande när vi återuppbygger världen efter coronaviruset. Tack redan nu till er alla som har vaknat upp, sett studerandenas nöd och begärt våra rättigheter i riket med konkreta handlingar.

Vi har dock en tickande tidsinställd bomb att ta hand om, en som började ticka åratals sedan, långt före coronaviruskrisen. Det reagerades på redan i regeringsprogrammet, som lovade ett mer flexibelt och tillgängligt högskolesystem, främjande av välbefinnande och tillgänglighet av mentalvårstjänster, samt en större roll för basfinansieringen inom högskolefinansieringen.

Det talas mycket om utbildningens tillgänglighet, om utbildningens värde och om bildningens roll, och vid den kommande halvtidsöversynen sätts orden på prov. Nu är inte tiden för nedskärningar. Vi har helt enkelt inte råd att göra nedskärningar på studerandes ryggar som är redan ansträngda till bristningsgränsen. Vi är den generationen av studerande som upplevde nedskärningarna inom utbildningen och genomgick ett par år av korrespondenskurser under pandemin. Vi har inte längre en enda droppe att ge.

Jag vill inte uttrycka mig på ett så ungdomligt sätt, men nu måste jag det: Vi hör ungdomen till, vi är framtiden. Tänk på hur den framtiden ser ut om den blir slutkörd innan den ens kommit genom det löpande bandet i deras universitet. Hejande hjälper inte, beröm hjälper inte.

Somliga kan bli förskräckta över prislappen på våra krav. Vi vill ha åtgärder innan de blir alltför dyra för vårt samhälle. Om vi inte desarmerar den tickande tidsbomben nu kommer den att explodera senare.

Underskottet i universitetens basfinansiering måste kompenseras: vi kräver 10 000 euro i årliga anslag för varje nybörjarplats.

Flera uppgifter, flera studerande, flera utgifter. Våra universitet gör sitt bästa för att förverkliga olika visioner och redogörelser samt att kraftigt öka antalet nybörjarplatser, men det finns ett stort behov av en stabil, årlig basfinansiering i stället för sporadiska anslag. Utan den kan vi tala om effektiva nedskärningar i utbildning, och det torde vara klart att skärningarna kommer då att slå till någon annanstans. Vare sig de påverkar stöd- och handledningstjänster, antalet lärare i förhållande till studerande, utbildningens kvalitet eller något annat ‒ det vill vi inte se för ett ögonblick ens.

Avsikten är att under de kommande åren öka antalet nybörjarplatser med 10 000. Även om de 4 800 nybörjarplatserna i fjol fick en engångsfinansiering, täckte det inte alla utgifter, och dessutom betjänar ett engångsanslag inte längre i framtiden. Även de här 10 000 framtida studerande förtjänar en högklassig utbildning, och Finland har inte råd att göra sina examina billigare.

Vi måste satsa på studerandenas ork och välbefinnande.

Jag glädjas över att under de senaste veckorna ha fått följa diskussionen som äntligen gett psykiska hälsokrisen bland studerande den uppmärksamhet som den förtjänar. Det handlar om en riktig kris som har blivit värre redan länge och som eskalerade med coronaviruskrisen.

Vi kan närma oss lösningen ur flera olika synvinklar. Vi behöver en garanti om terapi, framför allt behöver vi kortvariga mentalvårdstjänster på låg tröskel, och vi behöver fler psykoterapeuter. För tillfället kostar psykoterapiutbildningen tiotusentals euro, fast det skulle räcka med en satsning på sex miljoner euro per år för att göra utbildningen avgiftsfri och därmed mer tillgänglig. Tillgång till hjälp kan också fördröjas av villkor för FPA-stödd terapi om en har använt maximumantalet besök eller den maximala vårdtiden. Därför borde en pandemiåtgärd gå ut på att temporärt underlätta villkoren för att få stöd för terapi. Det att basfinansieringen för universitet förbättras hjälper erbjuda stöd- och handledningstjänster som främjar studerandenas vardagliga välbefinnande.

Det torde vara klart vad som kommer att hända om vi inte finner omedelbara lösningar på psykiska hälsokrisen. Nu har vi inte tid att vänta på vårdgaranti.

Studerandes sociala trygghet måste möjliggöra heltidsstudier.

En av de största faktorerna som skapar stress för studerande är försörjning. Utöver det att studerande studerar dag och natt, vecka efter vecka, måste de även skuldsätta sig för att äta och troligen ändå ha ett jobb. Det att studerande måste arbeta är en av de viktigaste faktorerna som fördröjer studier. Det är dags att återupprätta studiepenningen ens till den nivå som den var före nedskärningen, dvs. 335 euro.

Studerandes sociala trygghet är inte bara knapp, utan också en helhet som är väldigt byråkratisk och som har flera villkor. Studerande måste följa sina studiers framskridande av flera olika skäl: för att få stöd måste du få minst 20 studiepoäng under terminen, och om du vill ha studielånskompensationen måste du få 50 studiepoäng om året. Förutsättningen är 5 studiepoäng per stödmånad, men om du inte vill att stödmånaderna tar slut, ska du få 6,25 studiepoäng per stödmånad. Om kandidatstuderande får mindre än 6 studiepoäng per månad, tar stödmånaderna slut och fortsätter på magisternivån, eftersom stödmånaderna är bundna till examensnivå.

Stödmånaderna räknas också på grund av förvärvsinkomsten. Alltför stora inkomster från sommarjobbet kan hämna sig när du återvänder till studierna på hösten, eftersom du endast får förtjäna 650 euro vid sidan av stödmånaderna och 2 000 euro under sommarmånaderna innan du måste börja betala stödet tillbaka. Även bostadsbidraget har sin separata inkomstgräns som ska iakttas.

Allt för att låta studerande komma nära fattigdomsgränsen (om de inte arbetar vid sidan av fulltidsstudierna eller beslutar att utexamineras långsammare på grund av jobbet). Undrar du fortfarande varför studerande känner sig stressade på grund av försörjningen?

Så låt oss inte sitta och vänta på att coronaviruset försvinner.

Coronaviruset kommer inte att mystiskt försvinna av sig själv. Vi kan inte glömma allt annat omkring det och lita på snabba lösningar mer än vad de har värde, då problemen är mycket mer komplexa, strukturella och kroniska. Det finns säkert tryck att stanna inom ramen, men vi kan inte förbigå andra kriser på grund av pandemin. Låt inte viruset rota sig även i utbildningen.

Låt inte coronaviruset få oss glömma hur viktig utbildningen är, eftersom den är vägen framåt.

 

Annika Nevanpää

Ordförande

Nyaste publikationer

Se mer
SYL contact us SYL logo
Har du frågor? Kontakta oss!
Vi är experter på studentliv och står till din tjänst. Vi svarar gärna på alla aktuella frågor som gäller studerande och högre utbildning.