Ställningstagande

Får publiceras 21.10.2021

Nedskärningar inom vetenskapen föreslås. Antalet nybörjarplatser ökas utan tillräckliga resurser. Det krävs att studerande ska utexamineras snabbt. Statsfinansernas ramar knakar.

När det talas om resursunderskott, nedskärningspress och att balansera den offentliga ekonomin, behöver man inte vänta länge före någon kommer på att man enkelt kunde får mer pengar till universiteten från examensstuderandenas fickor. Det här förslaget kan förväntas till exempel från Finansministeriet, från näringslivet eller till och med, vidrigast av alla, från universiteten.

Universiteten lider av ett finansieringsunderskott som är en kvarleva från de kraftiga nedskärningarna under tidigare regeringsperioder. Ovanpå det här underskottet hopas extra ansvar som dock är nödvändigt, men också bristfälligt finansierat. Situationen är ohållbar och vi måste finna lösningar för att öka universitetens offentliga grundläggande finansiering.

Terminsavgifter skulle vara en vanvettig lösning på finansieringsunderskottet.

För det första strider avgifterna mot jämlikheten och den finländska utbildningens framgångssaga. Det finns forskningsbevis på den socioekonomiska bakgrundens inverkan på viljan att skuldsätta sig. Problemet är alltså från vilken bakgrund människor skulle söka sig till avgiftsbelagd högskoleutbildning. Jämlika möjligheter att utbilda sig utgör grundvalen för att en persons bakgrund inte ska bestämma hens framtid.

För det andra håller inte påståendet att högskoleutbildning är en investering som endast är till nytta för individen själv. Utbildning har alltid indirekta följder. Det är en ödesfråga för vårt samhälle att utbildningsnivån ska stiga i framtiden. Eftersom alla har nytta av utbildning, är det rättvist att alla också deltar i kostnaderna genom beskattningen. Det är vansinnigt att beskriva den avgiftsfria högskoleutbildningen som den framtida medelklassens privilegium som de som saknar högskoleutbildning betalar för.

För det tredje är det oärligt att påstå att universitetens offentliga grundläggande finansiering inte skulle ses som ett enkelt nedskärningsobjekt efter att terminsavgifterna införts mitt i under pressen att göra besparingar. Det ser sannolikt ut att universitetens knappa ekonomiska läge skulle förbli likadant även om det kom in pengar från studerande. Om man då inte gör avgifterna väldigt höga.

Det är förståeligt att en ökning i antalet högskoleutbildade också tvingar oss att göra inbesparingar. Man vill få studerande att utexamineras snabbare. Det kan vi ändå åstadkomma med metoder som inte försätter människor i olikvärdig ställning enligt förmögenhet eller ökar studerandes skuldbörda. I år överskred studielånebeståndet fem miljarder euro, och vi vet inte vilken inverkan lånebeståndets snabba ökning kommer att ha. Det är inte vettigt att fortsätta på samma väg. När vi talar om skuld, ska vi inte heller glömma att de unga också kommer att tvingas betala för klimatförändringen och den försvagade försörjningskvoten.

I det gällande regeringsprogrammet står det att man ska trygga avgiftsfri utbildning och främja utbildningens tillgänglighet. Dessa värderingar måste beskyddas också i framtiden, eftersom jämlika möjligheter utgör ryggraden för vårt samhälle. Vi måste bära ansvar för att höja utbildningsnivån tillsammans.

Mer information: Annika Nevanpää

tfn 044 906 5007

annika.nevanpaa@syl.fi