Studerandes liv är i ett särskilt skede – även vad gäller mental hälsa

”Studerandenas omständigheter har förändrats en hel del sedan år 2001. Då hade vi ännu evig studierätt och många studerade utförde sina studier i en ganska långsam takt utan att ängslas över det. Som följd av examensreformen, begränsningen av studietiden för en examen samt begränsningen av studiestödet började jag se allt flera stressade studerande på mottagningen. Många studerande började tala om rädslan att bli stämplade som odugliga om de inte håller takten.”

 

Så beskriver Pauli Tossavainen, den nyligen pensionerade ledande överläkaren för mentalvården hos Studenternas hälsovårdsstiftelse (SHVS), den förändring som skett i studerandes vardag under de sista närmare 20 åren som han arbetade hos SHVS. (https://www.nyyti.fi/blogi/mielihenkilo-pauli-tossavainen-yths/)

 

Även Högskolestuderandes hälsoundersökning (KOTT 2016) bekräftar Paulis erfarenheter: enligt den har studerandenas mentala ohälsa ökat under 2000-talet, och för tillfället lider upp till 30 % av högskolestuderande regelbundet av psykiska symptom. Det är säkert självklart att psykiska symptom påverkar studieförmågan negativt, och i värsta fall kan mentala problem leda till att unga vuxna sjukpensioneras.

 

Jag anser det inte nödvändigt att tvivla på att beslutsfattarna har märkt de ökade mentala problemen bland unga. En mer relevant fråga är hur vi stoppar ökningen av mental ohälsa bland studerande: vad är då lösningen? Det har inte funnits någon tydlig orsak för varför mentala problem har ökat, och därför finns det ingen enstaka lösning. Lösningar behövs inte bara för tjänsternas innehåll och tillgänglighet, utan också för strukturerna, till exempel utmaningar med försörjning, som orsakar att unga och studerande insjuknar.

 

Vilka lösningar erbjuder det nya regeringsprogrammet?

 

Regeringsprogrammet visar en tydlig vilja att förbättra omständigheterna för de unga, inklusive målet att stoppa ökningen av mentala problem. Regeringen erbjuder till exempel barnstrategienlig förstärkning av stödtjänster med låg tröskel för unga, till exempel psykologtjänster. Som en del av det riksomfattande programmet för ungdomsarbetet och ungdomspolitiken är det avsikten att främja de ungas sysselsättning och mentala hälsa samt garantera jämlika möjligheter att få stöd i Navigator-verksamheten.

 

De här är utmärkta åtgärder! Flera av de problem som högskolestuderande lider av har sina ursprung redan i tidigare ungdomsår. Högskolestuderande kan dra nytta av alla tjänster som är riktade till de unga, till exempel Navigatorn.

 

Men jag är också orolig. Enligt ungdomslagen är en ung person någon som inte fyllt 29 år, och nog beskriver det här en stor del av högskolestuderande. Det beskriver dock inte alla, och om samma mening som nämner de unga också nämner barnstrategi och studerandevårdstjänster (som inte inkluderar högskolestuderande), kan vi dra slutsatsen att målgruppen troligtvis inte är högskolestuderande. Givetvis har en ung person som klarat av inträdesprovruljangsen och kommit in på högskolan ett bättre utgångsläge än till exempel unga som befinner sig utanför arbetsliv och utbildning. Men vad gäller till exempel strävan efter 75 procents sysselsättning borde det att vi stoppar ökad psykisk ohälsa bland unga och studerande inte vara en antingen-eller-fråga, utan en både-och-fråga.

 

Vad intresserar mig mest i regeringsprogrammet är mentalvårdsstrategin som regeringen redan håller på att förbereda, särskilt åtgärderna för att uppnå dess mål. De här åtgärderna får inte förbise högskolestuderande eller endast kategorisera dem som unga. Högskolestudier och studentliv är ett särskilt livsskede som behöver sitt eget betraktelsesätt och sina unika lösningar.

 

 

Inskrivningar om mental hälsa i regeringsprogrammet:

 

  • I enlighet med barnstrategin ska stödtjänsterna med låg tröskel för barn, unga och familjer, bland annat rådgivningsverksamhet, psykologtjänster, hemservice och familjerådgivning, sysselsättningstjänster och högklassiga elev- och studerandevårdstjänster utvecklas i anslutning till småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen.

 

  • I det riksomfattande programmet för ungdomsarbete och ungdomspolitik lyfts som huvudtema fram åtgärder för att förebygga utslagning bland ungdomar och stärka de ungas delaktighet. I programmet beaktas dessutom följande frågor: en verksamhetsmodell för en tillförlitlig och individuell bedömning av skolfärdigheterna tas fram, man stöder minoriteter och förebygger utslagning, ungas sysselsättning och psykiska hälsa främjas, man ingriper i ungas användning av alkohol och droger samt spelberoende bland unga, alla unga garanteras lika möjligheter att få stöd genom samtal ansikte mot ansikte inom ramen för Navigator-verksamheten, ekonomiska kunskaper och arbetslivskompetens uppmärksammas som element som påverkar de ungas välbefinnande. Samordningen inom ungdomspolitiken förbättras och en barn- och ungdomspolitisk ministerarbetsgrupp inrättas. Dessutom ska samarbetet mellan olika aktörer i ungdomspolitiska frågor förbättras. Det säkerställs att tjänsterna för unga har effekter och att det finns mätare, görs bedömningar och bedrivs forskning på området. Budgetering där barn och unga ställs i fokus uppmuntras.

 

  • Med hjälp av tidigare beredning ska det utarbetas en strategi för mental hälsa som ser den mentala hälsan som ett kapital, tryggar rättigheterna till mental hälsa och tjänsterna för mental hälsa, länkar dem till de befintliga strukturerna, förebygger självmord och stärker de yrkesverksammas kompetens. Samtidigt ska lagstiftningen om mentalvård och missbrukarvård revideras.

 

Sonja Raitamäki

Socialpolitisk sakkunnig vid FSF

 

  Tilaa SYL Blogi RSS-syötteenä >