Ta inte det här fel nu. Även om Finlands studentkårers förbund (FSF) inte påminner en realitysåpa – åtminstone inte särskilt ofta – beskriver dessa värden som vi är vana att höra från Sami Kuronen också min höst vid FSF.

Tre månader som FSF:s kommunikationspraktikant gick snabbt. Jag fick en omfattande introduktion och arbetsgemenskapen välkomnade mig med öppna armar. Redan under min första vecka kände jag mig som en naturlig del av kontorsgänget. Vi har gråtit och skrattat – men mest skrattat – tillsammans.

FSF är en varm och lärorik arbetsgemenskap. På söndagskvällarna har jag väntat ivrigt på den kommande arbetsveckan, trots att pendlingen från Tammerfors sju på morgonen har krävt en regelbunden sömnrytm och massor av kaffe.

Jag har fått fotografera, skriva och publicera inlägg i sociala medier samt planera den visuella layouten av kommunikationsmaterial. Jag har lärt mig vilka slags processer som ingår i kommunikationen kring olika kampanjer och evenemang. Det har aldrig varit tråkigt på jobbet, då ingen dag har varit den andra lik. Jag har också fått vara med om att ordna eftersits för förbundsstämman, hämta vin på Alko och konkurrensutsätta tryckerier. Därtill har jag fått åka med till Bryssel, träffa nya människor från olika studentkårer och gå på escape room.

Det bästa med FSF har varit att de har litat på mig lika mycket som på en kollega som arbetat där i flera år. Under hela praktiken fick jag ta mycket ansvar och alla litade på att jag skulle ro i land med allt. Därtill kom man på arbetsplatsen ihåg att fråga hur jag mådde och om jag hade några bekymmer. Förutom det jag lärde mig om kommunikation, fick jag också erfarenhet av hur en bra arbetskultur ser ut.

Dessutom påverkas FSF:s arbete naturligtvis mycket av det politiska atmosfären och förändringarna som påverkar studerandena. Jag fick också möjligheten att ta del av viktiga diskussioner som inte var direkt relaterade till mitt jobb. Jag skulle aldrig ha trott att man kan lära sig så här mycket om studentpolitik på tre månader.

Jag har fått en massa ny kunskap, härliga nya bekantskaper och nya färdigheter. Jag avslutar min praktik med enorm tacksamhet, men med ett visst vemod. Lyckligtvis har jag under hösten flera gånger fått höra den mycket sanna frasen: ”Du kan lämna FSF, men FSF kommer aldrig att lämna dig.”