Väckarklockan ringer 8:55 och den sömndruckna studeranden går upp för att börja en ny dag. Slå på datorn, öppna dagens första Zoom-föreläsning, fixa frukost och ta hand om de övriga morgonbestyren. Ytterligare en tretimmarsföreläsning tillsammans med ett par hundra svarta skärmar ska börja. Efter lunch fortsätter dagen med smågruppsarbete på Zoom. Sedan är det dags att läsa till morgondagens distanstentamen. På kvällen ordnar ämnesföreningen ett distansjippo igen men det får vara, orkar inte. Det här har pågått i två år.

Studerandelivet är som tagen ur filmen Måndag hela veckan. Men värre: miljön är min etta på tjugo kvadrat och jag har inte ens pengar att köpa ordentlig mat.

Att så många studerande sitter hemma i sina ettor syns också i statistiken. Enligt THL:s senaste hälso- och välfärdsundersökning med högskolestuderande (KOTT-undersökningen) lider en tredjedel av alla högskolestuderande av psykiska symtom, samtidigt som nästan var tredje studerande inte upplever att de hör till någon grupp med anknytning till studierna och 13 procent av alla studerande har diagnostiserats med depression under det senaste året.

Helt otroliga siffror!  Det är av största vikt att vi förstår att det här mänskliga lidandet pågår just nu och att vi vidtar åtgärder för att minska det, men samtidigt står vi inför en stor kris för sysselsättningen och ekonomin i framtiden. Hurdana anställda blir de studerande som är utmattade redan innan de börjar jobba och som inte har haft möjlighet att öva upp sin förmåga till vetenskaplig argumentering eller bygga nätverk i branschen? Svaret kommer sannolikt att finnas i en studie som FSF beställt av Stiftelsen för forskning av studier och utbildning Otus och som ska göras i år. Min gissning är att en Zoom-examen inte når upp till standarden för en akademisk examen.

Men vad gör regeringen? Ganska lite, i praktiken ingenting. Enskilda coronastöd, utredning om en ojämlik regional studielånsgottgörelse och 25 procents förhöjning av inkomstgränserna för studiestödet under ett år. Om ens inkomstgränsen hade höjts permanent, men nej.

Och det verkar som om inte heller universiteten har mycket till övers för regeringen. De får krav på att öka startplatserna och antalet internationella examensstuderande samtidigt som de ska främja digitaliseringen och tillgängligheten. Allt detta är ytterst bra och nödvändigt, men finansieringen är knaper och dessutom kommer en del av den bedrövliga summan från EU:s tillfälliga stimulanspaket.

Regeringen har fortfarande tid att rätta till situationen och återupprätta studerandenas tro på en bättre morgondag. I april ordnas den sista förhandlingen om budgetramarna under den innevarande regeringsperioden. Där har regeringen möjlighet att omsätta sina ord i praktiken och lyfta utbildningen tillbaka till den plats som den förtjänar, genomföra terapigarantin, som har ett stort stöd, och ta titeln som den mest klimatvänliga regeringen hittills.

Att satsa på utbildning, välbefinnande och klimatet är en investering som inte längre kan skjutas upp på framtiden. Dessa satsningar är det enda sättet att säkerställa samhällets bärkraft.

Studerandenas och högskoleutbildningens rådande tillstånd kräver emellertid så pass grundliga reparationer att det inte är möjligt att utföra allt på ett år. Under januari månad har vi jobbat flitigt på vår vision om ett bättre samhälle fram till år 2027. Visionen publiceras i form av FSF:s program för riksdagsvalet. Studerande har otillräckliga och oflexibla möjligheter att skaffa sin utkomst och utbildningssystemet prioriterar hårt styrda och smala examina. De är missförhållanden som måste åtgärdas. Vi återkommer till dessa ämnen på våren.

I år kommer vi att påverka riksdagsvalsprogrammen och ram- och budgetförhandlingarna. Dessutom kommer vi att aktivt delta bland annat i beredningen av socialskyddsreformen och i den politiska debatten om högskolornas program för hållbar tillväxt. Vi kommer också att främja utvecklingen av Students at Risk-stipendiesystemet, som lanserades i fjol.

I sitt sista blogginlägg utmanade min företrädare Annika Nevanpää studentrörelsen att öka takten. Vi antar utmaningen. Låt oss tillsammans göra Finland till ett land där studerande trivs.

Kanske vi också återgår till våra mer radikala rötter i år.

Tja, vem vet. En sak är klar:

Vi lever i svåra tider, bästa studerande.*

Nu behövs en förändring.

Konstantin Kouzmitchev

Ordförande

* Den här meningen är en omarbetning av det numera legendariska yttrandet ”Vi lever i svåra tider, bästa vän”, som fälldes av en talande hund i serietidningen Aku Ankka 4/1955. Yttrandet är en utmärkt beskrivning av universitetsstuderandenas vardag i dag. Högskoleutbildningen är det enda utbildningsstadiet där de studerande fått distansundervisning i hela två års tid.